Den snäva svängen som Cloud Nothings gjorde mellan 2011 års självbetitlade album och 2012 års Attack on Memory skrämde visserligen bort en del fans, men skaffade dem samtidigt väldigt många nya. Plötsligt var det glada trallandet utbytt mot en ångestfylld punk där de lät mer som At the Drive-In än som The Pains of Being Pure at Heart. Hela syftet med musiken byttes ut och det kan vara svårt att förstå att det är samma band som ligger bakom de båda albumen.
Nya albumet Here and Nowhere Else går i exakt samma mönster som Attack on Memory. Det är lite kortare, lite högre tempo, på sätt och vis mer koncist, men de flesta idéer som finns på det ena albumet går också att hitta på det andra. Detta skulle kunna ha varit ett problem om inte låtarna hade varit, om inte bättre, så åtminstone lika bra. Dylan Baldis signaturrefränger där en fras upprepas några gånger är lika minnesvärda som någonsin och ett av de bästa exemplen kommer redan i inledande låten Now Hear In där han gnäller ur sig “I can feel your pain and I feel alright about it”, eller som i No Thoughts där det istället är “you don’t even seem to care and I don’t even talk about it” som repeteras. Gulliga emotexter i stil med dessa är genomgående för albumet och det är omöjligt att inte säga att musiken är dränkt i en charmig pojkighet. Där finns till och med textraden “what we did when we were young” och denna nostalgi kan nästan kännas lite som på låtsas, med tanke på att Baldi blott är 22 år, men det bidrar till den rusfyllda värld som skapas i musiken. På detta sätt finns det mycket som Cloud Nothings har gemensamt med till exempel Japandroids.
Albumets bästa stund inleds under den andra halvan av Pattern Walks, där låten flyter ut i någon slags shoegaze-jangle och sedan går över i avslutande singeln I’m Not Part of Me som är den bästa låt bandet skrivit hittills, där bandets praxis att kombinera frisläppt energi med klistriga melodier är laddad till max. En god idé för framtiden vore kanske att kombinera elementen från dessa två låtar, för om Cloud Nothings inte bara skulle ha energi motsvarande en burk koffeintabletter utan också låta ännu mer “vackert” så tror jag att de verkligen skulle utnyttja sin fulla potential.