Avalon

Converge
Roskilde, 6/7 – 2019

Publicerad: 8 juli 2019 av Erik Blohmé

8

Hardcorescenen har verkligen lurat boomergenerationen. Musikrörelsen som av icke-insatta lätt förväxlas med, exempelvis, den hedonistiska black metal-kulturen (och dess mord och knark, nazism, oralsex, med mera) är i själva verket den totala motsatsen. Veganism, drogfrihet, respekt för den mänskliga personen, en sund skepsis mot politiska ideologier och religion som identitet, samt vuxna män som kramas jättemycket.

Särskilt det sista förekommer mycket under lördagens Converge-spelning – för när två personer dundrat in i varandra i den vilda circlepiten är det korrekt praxis att ge varandra en stor bamsekram efteråt, för att sedan återgå till moshandet. Ramlar någon hjälps alla åt att resa denne, vid misstänkt obehag kollar någon läget, folk är helt enkelt oerhört omtänksamma. Varför det anordnas så kallade killmiddagar mot toxic masculinity när ditt lokala hardcoreband spelar runt hörnet är helt obegripligt – där är här det händer, helt okonstlat och organiskt.

  • Converge spelar såväl nytt som gammalt material, med viss tonvikt på de senare albumen. Publiken är till en början spröd och tunn, men växer tack vare bandets intensitet. De jobbar med vad de har och verkar inte bry sig ett dugg om publikens kvantitet. Det viktiga är den omedelbara, intima kontakten med alla framför scenen. På så vis bryter de också vad som skulle kunnat vara en ond spiral och publiken växer till. Ljudet är dugligt, men det är bandets energi som verkligen bär den dryga timmen av hardcore framför Avalon i kväll.

    Frontmannen Jacob Bannon iklär sig ett äkta Christer Björkman-leende mellan låtarna och säger saker som ”Are you guys having fun?” för att på 0,1 sekunder genomgå en total personlighetsförändring och släppa loss bandets melodramatiska metalcore om kärlekens förgänglighet. Det som utåt ser ut som nihilism är ett sorts firande av livet, här står vi alla och överlever dess motgångar och är glada i hågen samtidigt som vi stirrar ner i avgrunden. Föräldrar överallt borde göra sitt yttersta för att sätta sina barn i kontakt med hardcorescenen så tidigt som möjligt, kanske lägga gravidmagen mot högtalarna och spela Jane Doe på hög volym.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 2010 [name] => Converge [slug] => converge [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 2011 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 2 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 38 [name] => Roskilde [slug] => roskilde [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 39 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 295 [filter] => raw ) )