Cult of Luna
Pustervik 18/4-2013

Nu är det inte många dagar kvar tills den irländska metaltrion Altar of Plagues släpper sitt nya album Teethed Glory and Injury. Häromdagen la de på sin Facebooksida ut en länk som ledde till Londonproducenten The Haxan Cloaks nya andragiv. The Haxan Cloak är en musiker som förlitar sig lika mycket på ljud han spelar in ute i naturen som elektroniska beats. Att Altar of Plagues är polare med och inspireras av musiker som honom är en indikation på att metalmusiken rent generellt har blivit mer öppen för nya saker. Deras egna album är precis som The Haxan Cloaks nya verk en karg, monoton varelse i gråskala. Knastrig industri. Däremot förmedlar de stämningarna på vitt skilda vis.

Cult of Lunas sylvasst spetsade Vertikal är ett annat exempel på hur musik kan låta 2013. Att två av årets hittills bästa metalskivor har ett liknande fokus känns inte som någon tillfällighet. Vokalisten Johannes Persson sa i vår intervju med honom att han trodde det var ofrånkomligt att man som band till slut trampar i sina egna spår – men att Cult of Luna förhoppningsvis inte befinner sig där ännu. När Umeåbandet äntrar Pusterviks scen under torsdagen och kraftigt fokuserar på sitt nya material blir det än tydligare att han inte ens behöver tänka tanken.

Framför en hängiven skara åskådare i alla åldrar och bandtischor uppenbarar sig en musikorkester med en mekanisk perfektion i allt de åtar sig. Faktum är att synen av Cult of Luna påminner om ett röjigare Kraftwerk. Inget prat, inga extranummer.Det spelar ingen roll om de framför 18-minutersepos som genomgår ett antal olika soundskiftningar eller får den tunga pjäsen Finland att lyfta ut över golvet: musiken följer spikraka linjer likt en radiostyrd bil på sin bana. Men Cult of Lunas scennärvaro är alldeles för brinnande för att robotparallellen ska löpa linan ut. På den här turnén, med den här skivan, låter de inte begränsningar styra deras musik överhuvudtaget och det placerar dem i framkant i metalvärlden just nu.

Foto: Filip Mijatovic