Festival

Dagens program

Publicerad: 13 augusti 2010 av Magnus Olsson

Sårvagnarna är överfulla, ett par håller hand, du tittar ut, det enda jag ser är indiekids och anorektiska popkroppar. The Smiths t-shirten känns lika given som att du är tagen ur fransk film, och vid det här laget vet vi att du är Chanel, cigg och röda läppar. En helg som denna känns Göteborg heligt. Åtminstone för oss som har någon sorts förkärlek för öl och pop. För det blir pop i massor. Igår kväll dansade vi till kanadensiska beats då Caribou höll hov på Park Lane, idag blir det pop, nästan bara pop.

Håkan Hellström är synonymt med Göteborg och det är en förälskelse som numera övergått till en långvarig relation. Dock inleds Slottskogen av en annan Göteborgsson, Jens Lekman. I Sverige har det länge varit tyst om Pitchfork-favoriten, och trots att han inte skämt bort oss med sin pop de senaste fem åren, turnérar han världen över konstant. Det är således ingen underdrift att kalla dagens spelning efterlängtad.

Att inleda dagen med en dos indienostalgi, är som att inleda dagen med tårta och kalas. Helt enkelt en oslagbar kombination. Och det är lika bra att passa på att fortsätta i Pitchfork-tecknet. Vi var många som gapade rejält när Animal Collective för två år sedan erövrade varenda hipsterhjärta, till och med svennebananerna diggade My Girls. Men vi får inte glömma ursprunget til detta djurkollektiv, som inte är något annat än en panda. Sverige fick tyvärr ingen dos av djurkollektivet, men vi faller som korthus för björnar ( läs Teddybears, Den Svenska Björnstammen, Grizzly Bear, Bear in Heaven och Panda Bear). Det är Linné, det är klockan tre, de är Panda Bear i Sverige.

Bortom alla hipsters vilda fantasier, hittar vi bandet som inspirerat en hel genre, och det är långt ifrån pop. Det kommer bli legendariskt,  och om jag inte miss minner mig så kommer dagens spelning bli  första gången sedan den kultförklarade spelning på Hultsfred. Wu-Tang Clan, känns som ett måste här och nu, trots att Odb inte längre är med oss. Det blir som ett BD utan Göthberg, nostalgiskt, men inte riktigt samma sak.

90-tal, det är vår melodi och det är även min generation. Lite konstigt känns det att jag aldrig sett Ebbot & Co på scen, men vad känns bättre än TSOOL som uppvärmare inför Iggy & The Stooges ?

Däremellan, har man klämt in kanske den allra bästa bokningen för året, amerikanska The National och dess hyllade pop. Boxer och nya High Violet tog en hel kritikerkår med storm, och jag är en av alla de som hoppas på att få höra About Today. Ett gigantsikt publikhav är att vänta, men kanske är Göteborgarna mer sugna på Iggys bara bringa ? Trots att rockfarfar numera är 63 år, tror jag han kommer äga hela Göteborg för en stund med I wanna be your dog.

2008 gjorde Jonsi en av de mest hyllade konserterna i Way Out West kortvariga historia, då med sitt Sigur Ros. Nu är det dags för hans återkomst, dock som soloartist, och islänningen är mer än välkommen. Go Do kanske blir dagens höjdpunkt i Slottskogen.

2008 var även året då M.I.A bokades till Arvika, tyvärr ställdes spelningen in, och det var många sura miner, men lugn hon kommer dyka upp i Göteborg. Nyligen gjorde Sri-Lanka födde M.I.A en minst sagt succéartad spelning i Oslo på Öya, Norges motsvarighet till Way Out West. Olyckligtvis krockar M.I.A lite med varenda indiehjärtas favorit, The XX. För min del blir det 30 minuter karneval, innan jag och de vita conversen vandrar mot brittiska XX.

Jag fick som jag ville, The XX kommer lira en kvällsspelning. Trots att de inte varit kända för massan mer än 10 månader har jag lyckats se de två gånger, varav den första gången på 02 hperherd’s Bush Empire i London. Där och då köpte jag ”spare tickets” till en av Florence + the machines tre utsålda konserter. De jag inte visste när jag öppnade dörren till lokalen, var att brittiska The XX agerade förband. Det var mörkt, det var fullsmockat, och 3000 huvud gungade i takt med Intro samtidigt som ett gigantiskt X lös upp mörkret. Jag ber till övremakter, trots at jag är ateist att få uppleva det här igen, kanske fixar Xx det i Göteborg? Jag är full av förväntan.

Ni som trodde vi tar kvällen efter en hektiskt dag i Slottskogen, trodde fel. Det är som sagt på klubbarna det händer, och fredagskvällen till ära är det Pustervik som gäller och inget annat. Powerpopens nya ansikte, Surfer Blood inleder kvällen för att sedan övergå till årets stora genombrott, Wild Nothng. Plattan Gemini lärde jag knna för en månad sedan, mycket tack vare  chefredaktör Häggströms (Devotion) popperfektion. Jag är evigt tacksam, Gemini fyller ett tomrum hos många utav oss, och jag är helt övertygad om att Wild Nothing kommer hamna högt upp på årsbästalistorna när kritkerna väljer ut de bästa skivorna för 2010.

Har vi tur och ork, lämnar vi Pusterviksbaren efter dagens höjdpunkter för att bege oss mot Världskulturmuséet och Ceo. Det är som sagt en sommarförälskelse som väntar runt hörnet.