Danger får träden i Skogen att skälva

Danger, Emmabodafestivalen

Betyg: 9/10

Efter en kvarts väntan dyker en figur helt klädd i svart upp på Skogen-scenen. Han närmast smyger sig in, dold av den skyddande, svarta natten och under den mörka klädnaden gömmer sig mannen bakom pseudonymen Danger, en kille som beskriver sig själv som serieboksläsande nörd. Men om Franck Rivoires anonymitet beror på frånstötande personlighet, är hans originella, franska electro desto mer tilltalande.

På Emmaboda har hittills två dansakter stuckit ut ur mängden som annorlunda. Det är Skrillex, vars vidareutveckling av dubstep oavsett vad man tycker om den faktiskt är nyskapande, och så är det Danger. Hans stil är inte som andras. Den är mycket rytmbaserad med basen på samma taktslag som trummorna och aggressiva synthar högt upp i oktaverna, och att det unika soundet har hög igenkänningsfaktor är en bekräftelse på hans originalitet.

I sitt liveset gör han egna remixer av sina låtar, bland annat galet välproducerade 4h30, 3h16 och 3h11, och innan synthexplosionen 88:88 kan man i de bakre raderna beskåda Emmabodas förmodligen största mosh, och hade Frej Larsson stått på scen hade han utnämnt även den som störst i Europa. 12h30 blir tyngre i sin mixade form än i originalform, och publikdansen är konstant vild spelningen igenom. Dangers starkt vitt lysande ögon som pryder hans svarta mask matchar de aggressiva strobe-lamporna perfekt, och till och med ljusshowen är originell. Blixtrande vitt epilepsiljus och ilsket rödlysande lampor bidrar till att det intensiva dansandet nästan får de omgivande träden att falla, och den tidigare grafiska designern Rivorie lägger stor vikt på det visuella.

Ifall Danger gör remixer av andras låtar sätter han sin personliga prägel på dem, och man skulle lika gärna kunna tro att det är en egenproducerad låt. Till och med när han smyger in lite Skrillex-lik brostep är det med sin egen, unika touch. Danger har kort sagt skapat ett eget sound, ett väldigt rytmbaserat och tungt sådant, och hans spelning är helt klart bland det bästa jag sett (och kommer att se) på Emmaboda 2011.

Foto: Magnus Olsson