Daniel Adams-Ray: ”Jag är väl en Stockholmshipster.”

Daniel Adams-Ray behöver ingen närmre presentation, med sitt debutalbum Svart, vitt och allt däremellan blev han den färgklick som festivalerna letade efter.  På varenda festival ploppade han upp som gubben i lådan, och slog troligtvis svenskt rekord i festivalande.

Det var när Oskar Linnros, den forne kollegan i Snook, låt Från Och Med Du nästintill maldes sönder av radiovågorna som Daniel Adams-Ray blåste liv i höstmörkret och den svenska soulpopen med textraden ”fick en flaska i huvudet”. Resten är historia.

Framgångssagan är ett faktum, hipstersnubben som träffar mainstream-publiken i hjärtat, bara det är en saga i sig. Konceptet är dömt att lyckas, och Adams-Ray är möjligtvis hybriden mellan svenssons och hipsters. Vilket också har bidragit till att han troligtvis slagit svenskt rekord i festivalande, dock i benhård konkurrens med Maggio och Hellström. Mina 15 festivaler räcker inte till här, Daniel är min överman. Han om någon borde därför svara på frågan om vilken festival som varit bäst.

– Peace & Love var helt magiskt. Jag var oerhört taggad inför spelningen, men blev en aning knäckt när jag upptäckte att jag skulle lira samtidigt som självaste Bob Dylan. Jag trodde att det skulle dyka upp si sådär 500 personer, så jag fick en rejäl chock när jag upptäckte att det var omkring 25-30 000 personer i publiken, uppgifter från festivalen. Så det var helt klart jävligt speciellt.

Men det var bakom Ängen på Emmaboda som vi möttes. Några månader senare landade en hälsning från Daniel till festivalledningen i form av en liveskiva från sommarens bravader med texten: Tack Emmaboda för att ni bokade mig (trots mainstreamvarning) älskar er line up, grafiska profil och vibb! Men själv är han ingen mainstream-svensson.

-Jag är väl en Stockholmshipster.

Och den där liveskivan speglar Adams-Rays sommar allra bäst. Som ett kvitto på att han har lyckats.

-Man gigar ju bara en timme, men mentalt i 10 timmar, och man måste ge allt, berättar Daniel samtidigt som han torkar bort en svettdroppe från pannan och tänder en cigg.

När man turnerar så flitigt som du gör, hur gör man för att hålla upp lågan?

–Turnélivet har varit svinbra. Jag har lyckats kombinera att spela mycket och dricka öl, tack vare att jag springer varje dag. Man måste känna sig närvarande när man har publikens uppmärksamhet. Och när man lirar 6 dagar i veckan är det lätt hänt att det kan bli slentrian. Varje gig är ett blessing.

Vid sidan av din musikaliska frammarsch har du även ett annat projekt, klädmärket Lagom.

-Yes det stämmer, men jag brukar inte skilja på projekten, utan ser det som en helhet vad jag sysslar med.

Vad har du själv på dig?

-Jag är ganska fåfäng skulle jag tro, och jag jobbar utifrån en helhet, och för mig är kostym ett bra exempel på något som är enhetligt.

Slutligen, vad är en bra festivaloutfit?

-Kläderna ska tåla massa, och man ska inte vara rädd för att skita ner sig. Det är bäst att vara tjej, då är det enkelt med korta jeansshorts och ett linné. Och Weekday-generationen ser ju redan ut så.

Daniel som hade sitt sista framträdande i september för denna gång, återvänder nu till studion men har även tagit fram en spännande klädkollektion till sitt klädmärke Lagom.