Danny Brown
Nalen, 7/3 – 2014

Det är som ett ett stereotypiskt mantra att hiphop-album har en tendens att bli försenade. Danny Browns Old är absolut inget undantag från den regeln. Och långt innan albumet släpptes var mer eller mindre hela världen överens om albumets storhet, smått absurt, men de hade rätt. Old var på det stora hela en fullträff, med några riktigt jävla vassa högerkrokar; Purity Ring-samarbetet 25 bucks är sylvass precis som ASAP Rocky-pärlan Kush Coma. Men den här kvällen börjar i en helt annan ände. Äntligen är det dags för Danny Browns första besök i den kungliga huvudstaden, vi har väntat i evigheter, spelningen på Way Out West förra sommaren spädde på extasen. Men det är som att vi nått klimax först nu, och jag tror alla som vandrat Regeringsgatan mot Nalen den här fredagen är överens på förhand om att den här kvällen kommer bli något i hästväg. Och ja, efter en försening om 15 minuter infriar han alla förväntningar.

Innerstadsparketten gungar likt en studsmatta när ett par tunga beats bryter isen. Jublet överröstar Danny Browns entré som med ett par giftiga verser sätter igång festen direkt. Trap-orienterade landskap sväljs med hår och hull och de första verserna går knappt tyda från en stenhög Danny Brown som prydligt gömmer sig bakom ett par tidlösa och transparenta Moscot-brillor. Han är på gott humör – inte konstigt när han ser kvällens första weed-moln stegra högt över publikens häftiga armrörelser. New Balance-hiphopparna ger allt i vad som liknar en hardcore-spelning sett till publikens entusiasm.

Side B (Dope Song) är precis som namnet tyder, en jävla tungvikare. Här möter vi en bas som får näsborrarna att fladdra och en Danny som med sina nasala stämband spottar ur sig verser likt inget annat. Den tuffa attityden bryts då och då av hans enorma leende, ett leende att dö för. Det är svårt att inte charmas av den påtända hiphopparen när han lite oskyldigt stirrar på oss för att i andra stunden kasta allsångshymnen Kush Coma i ansiktet på oss följt av 25 bucks. En barbara och ett stage-dive senare har Nalen omvandlats till Stockholms blodbad. Danny Brown kanske inte blir vår tids största hiphoppare, men så länge han skapar några av dess största stunder kan jag gå hem med smilbanden högt över öronen. När vi stegar ut i Stockholmsnatten kan vi konstatera att alla som vandrade mot Regeringsgatan hade rätt, det här var en fullträff.