Danska Nelson Can om året 2012

Vi åkte över till Köpenhamn och träffade Nelson Can.

Det danska bandet Nelson Can med Selina Gin på sång, Signe SigneSigne på bas och Maria Juntunen på trummor fick minst sagt en fartfylld start på karriären. Bandet började spela in sin första EP i slutet av 2011 som sen släpptes i januari. I juli stod trion på Roskildefestivalen och kort därefter blev det klart att de skulle vara förband åt 2012s giganter The Black Keys. Bland influenserna hittar vi bland annat Gossip, Jack White och The Doors. Bandet kallar sig själv för ett ”all female band” och har fått danskarna att vissla 2012. På lördag gör de sin sista spelning för året på Rust i Köpenhamn.

Hur kändes det att bli kontaktade av Roskildefestivalen och hur var det att spela? 

Signe: Jag fick ett mail, men var inte så noga med att kolla inkorgen så jag såg det inte. Dagen därpå ringde vår producent och berättade att vi skulle spela på Roskilde och jag skyndade att ringa dem andra i bandet. Självklart kändes det stort och nästan ofattbart.

Selina: Själva spelningen sen var inget vidare, eller rättare sagt, den var riktigt dålig. Det var väldigt nervöst men vi hade en bra kväll och drack oss fulla efteråt istället, det var ju Roskilde!

Och hur var det att spela med The Black Keys? 

Signe: Giget gick bra och det var kul att få spela inför så stor publik. Det var också vår första spelning med Maria, vilket sen ledde till att hon ersatte vår förra trummis Tami, som flyttade till i Holland.

Maria: Jag var inhyrd för att förstärka och det var första gången jag spelade percussion så det kändes lite ovant, men det gick ju bra!

Selina: Vi hängde inte precis med The Black Keys men vi fick i alla fall tummarna upp av trummisen när vi var klara.

Har internet och sociala medier påverkat er snabba framgång? 

Signe: Absolut! Det har verkligen varit en nyckel till framgång för oss. Nyheter och låtar sprids mycket snabbare. Exempelsvis hittade jag här om dagen en japansk blogg som skrivit om oss. Det hade ju aldrig hänt utan sociala medier och internet, så visst spelar det en stor och viktig roll för oss!

Signe: För att vi är tjejer! Det finns många kvinnor i musikbranschen som vill bli sedda som musiker och inte som kvinnor. Självklart vill vi också det men desto tydligare vi går ut med att vi är ett tjejband, desto mindre pratar folk om det.

Selina: Ska jag vara helt ärlig så säljer det också bättre. Men det är inte meningen att det ska tolkas som ett ”statement”, det är helt enkelt bara fakta. Vi är tjejer och vi spelar i ett band. Dessutom finns det inga killar som vill spela med oss, haha!

Er låt Apple Pie är speciell. Den etsar sig fast på hjärnan och fick mig att gå runt och vissla hela våren. Hur skriver man melodier som klistrar sig fast? 

Signe: Från början ljög vi faktiskt om att vi hade ett band. Vi bokade bara en studio och en producent och kvällen innan pratade vi med producenten och sa att vi hade massor av material. Vi var också tydliga med att allt material var bra. Sanningen var helt tvärtom, – vi hade inget material alls. Så vi träffades kvällen innan och var helt enkelt tvungna att leverera. Vi skrev riktigt knäppa texter och plötsligt hade vi Apple Pie.

Signe: Vi har börjat spela in vårt första album som vi kommer att släppa nästa år. Vi vet inte riktigt var vi hamnar men det är också det som gör det så spännande att spela in. Just nu lutar vi åt soundet vi har på låten Troublemaker som blev vår andra singel i år och det är mycket möjligt att den kommer finnas med på plattan. Men vi får se, det är alltid svårt att göra uppföljare men vi ser fram emot 2013!

 

Tack till Joseph Pollack som var med och intervjuade.