Dansmusik 2.0

Nicolas Jaar, Roskilde.

Betyg: 9/10

När det snackas om Nicolas Jaar dras det ofta paralleller till James Blake såväl som Jamie Woon. Jag har lite svårt för att se likheterna, ärligt talat. Blake och Woon är väldigt måna om att bli sedda som sångare, först och främst. De besitter en något tydligare pop-ven än Jaar, på gott och ont.

Nicolas Jaar förlitar sig mycket på ambians och stämningsbyggande. Med det sagt vill jag förtydliga att Jaars musik inte saknar struktur. Snarare motsatsen. Låtarna är ofta väldigt traditionellt arrangerade, men med en väldigt personlig touch.

Man kan säga vad man vill, men grabben vet hur man strukturerar en dansspelning. Detta är inte ens öppet för diskussion, det är ett faktum.

Han bygger och bygger. Hans svintunga beats kryper och krälar sig långsamt ned innanför din hud, och innan du ens vet vad som hänt står du och dansar som om du vore besatt. Det om något är ett gott betyg, då jag sorgligt nog är en notorisk icke-dansare.

Detta är dansmusik för en ny era. Så mycket mörkare och sexigare än allt som spelas på din favoritklubb.  Det är så förförande vackert.

Foto: Magnus Olsson