”Dave Grohl verkar njuta intensivt av varje ögonblick på scen.”

Foo Fighters, Stockholm Stadion, 06-22-11

Betyg: 8,5/10

Efter tre timmar, ett oerhört sömnigt Biffy Clyro och ett nästan lika sömnigt Band of Horses (inte ens The Funeral lyckas väcka publiken), kliver kvällens huvudattraktion Dave Grohl och hans Foo Fighters på ett utsålt Stockholm Stadion. Bridge Burning inleder spelningen, och sedan rivs ett antal hits ur bandets stora repertoar av på löpande band. Rope, The Pretender, My Hero och White Limo får publikens jubel, men kanske borde de stått längre ned på setlisten, och spelats i ett läge då publiken är mer uppvärmd. Det är dock en mäktig inledning. Dave Grohl frågar vilka som inte sett Foo Fighters tidigare, och en stor del av publiken svarar med sina skrik. Grohl replikerar då:

”Where have you been the last fifteen years? Just joking. I’m glad you didn’t see us back then. Because ten years ago we sucked. Ten years ago we were not nearly as awesome as we are now.”

Och det är just utvecklingen som imponerar mest. Foo Fighters har gått från att vara Dave Grohls post-Nirvana-soloprojekt till att bli ett band som spelar inför utsålda arenor världen över. Det har tagit sina år, och erfarenheten och scenvanan gör att Foo Fighters ikväll på Stadion kan leva upp till den nivå som förväntas. Dave Grohl är bandets självklare frontman; han hoppar runt på scen, piskar med sitt virvlande hårsvall och springer från sida till sida samtidigt som han misshandlar sin gitarr. Cold Day In The Sun skapar snarare en varm än en kall känsla, särskilt i kombination med en backdrop som reflekterar det varmt röda ljuset – som kvällssol – mot trummisen Taylor Hawkins nakna överkropp.

Dave Grohl känns spontan. Han gör en låt om Pat Smears Hagströmgitarr, målad som den svenska flaggan, och låter publiken sjunga på Best of You-versen ett par låtar för tidigt (han tystar oss sedan med ett viskande shut the fuck up). Han verkar helt enkelt njuta intensivt av varje ögonblick på scen, och det gör spelningen så mycket mer genuin. Best of You är tar spelningen till sin allra högsta topp, där allsången stundtals överträffar avslutande och fantastiska Everlong. När bandet tackar för sig och går av scen når ovationerna ofattbara höjder. Närmare 31 000 fans skriker ut sin kärlek till Foo Fighters, och det råder inga tvivel om vilka som är kungar ikväll.

Men någonstans når det mig inte hela vägen in. Kanske är det att det stundtals blir för machorockigt, att Grohl bekräftar hårdrocksstereotypen alltför ofta (till exempel genom att rapa i micken), eller att bandets låtar ibland är något platta med ständigt samma teman. Men det är nog mest mig det är fel på. Resten av stadion verkar inte klaga.

Foto: Petter Sahlström