Under 90-talet var Seattle grungens moderjord. Det var band som Nirvana och Pearl Jam som byggde upp stadens fasad mot omvärlden. Men i samma andetag som Sleepless in Seattle gjorde succé på bioduken, 1993, såddes fröet till en ny era. Men det skulle dröja nästan ett decenium innan det gav sig tillkänna. Förvisso fortsatte Eddie Vedder att tonsätta miljontals ungdomsår för generationen som badade i leran på Hultsfred 96. Men det är med en flanellskjorta och en okontrollerad skäggväxt som staden fått ett nya ansikte utåt. En lyckad kombination som vävts samman med prärieliknande symfonier i folkmusikens alla vädersträck.
Numera vilar stadens axlar på band som Band Of Horses och Fleet Foxes. Två band som satt sin prägel på dagens musikklimat genom att acklimatisera folkmusiken till ett nutida perspektiv. The Funeral tog en hel värld med storm, precis som debuten Everything All The Time. Man kunde höra viskningarna, känna ilningarna och bara låta rysningarna längs ryggraden komma svepande i lager efter lager. Det var 2006, på den tiden då Band Of Horses bottnade i någonslags substans och relevans.
Uppföljaren Cease To Begin följde samma utstakade väg. Jag kan fortfarande känna No One’s Gonna Love Yous omfamnade aura. Trasiga själar, brustna hjärtan. Så mycket passion i ett och samma stycke. Mörkrets omfamnande kraft, likväl solens uppgång.
Det är precis det här Mirage Rock saknar. De kanske fyller arenor, men inte våra hjärtan. Men redan i och med 2010 års Infinte Arms fanns det fog att tappa tilltro. Från ömhetens mästare till slentrianmässiga kopior. Utan den själ som fick oss att krypa ner under filten och låta regniga dagar passera är Band Of Horses ett band i mängden.
Trista singeln Knock Knock var spiken i kistan. Ben Bridwell försöker förgäves styra ett fartyg som tappat kurs. Förvisso kan man inte direkt klandra hans röst, precis som på tidigare plattor låter han sina stämband ta ut sin rätt ovanpå ett arrangemang rotat i en akustisk djungel. Men det är sällan han ges utrymme att beröra oss på djupet. Slow Cruel Hands Of Time är dock ett tappert försök, och lite utav ljuset i en becksvart tunnel.
Kanske är ett nytt frö på gång? Klart är i alla fall att Ben Bridwell och hans mannar stod i blom hösten 2007 och likt en uttorkad växt numera börjat vissna.