De Vet Du
Hultsfredsfestivalen, 14/6-2013

”JÄVLAR, TOR BRINNER!”

Ja, Tor brinner. Christopher Martland, Johan Gunterberg, Tor Wallin och DJ Hunk är det första riktiga värmeelementet på hela Hultsfredsfestivalen när de intar områdets näst största scen 13:15 dag två. Bara DJ Hunks till perfektion urkarvade sexpack allena absorberar solen och styr strålarna rakt ut i publiken. ”Det spelar ingen roll vad jag säger på beatet / Ni går på det, skitlätt”, sjunger De Vet Du i den självreflekterande balladen BoyBand som tar upp ett pojkbands manipulativa sätt att få sina lyssnare dit de vill. På Hultsfredsfestivalen blir det snart uppenbart att De Vet Du numera har det väldigt lätt – de skulle kunna sjunga och säga vilken skit som helst och det skulle få vilda, euforiska reaktioner.

Och det är ju i grund och botten det de gör. Kastar ur sig ord och hoppas att de kittlar rätt. Den enda gången Blue Stage-publiken verkar tycka att det blir plumpt och tråkigt är när de går av efter Fucka ur och avslutar med att peka på någon och säga ”Schyssta pattar!” De Vet Du balanserar mellan banaliteter och stundtals träffsäkra ironier och tveksamma uttalanden som får en att fundera över om de är lite grunddumma i huvudet eller om det handlar om medveten tråkprovokation.

Martland och Gunterberg har i alla fall rätt i vad de säger halvvägs in: Tor brinner. De Vet Du och publiken eldar upp varandra och gensvaret per capita är det största på hela festivalen. I sin singel Bågar utan glas sjunger humorgruppen från Lidingö om de hipsters som nästan är i majoritet ute på STOXA. Det är en surrealistisk scen att se de människor de gör sig roliga över gå totalt loss och bjuda på allsång och kaosdans som överträffar alla andra konserter som dittills genomförts. För att sätta det i perspektiv är det till exempel fler människor på De Vet Du än på My Bloody Valentine. Kidsen tar över.

I samtidsnedslaget Kär i en kändis (”Jag minns den dagen du accepta mig på facebook / Nu skriver jag hej, men får inget svar / Och du är online / Jag ser dig varje dag på nätet och på TV / Men hur ska jag nå en personlig nivå”) hetsar Martland och Gunterberg igång publiken på allvar samtidigt som den Hodor-liknande karaktären Tor fyrar av ytterligare moves. Det emotionella stråket går att ta på när crescendot kickar in och nävarna slår genom luften. I bros-nationalsången Fucka ur syns snubbgrupper hålla om varandra, nicka och relatera (”Vi slutar klockan sex / Sen så ska vi hinka bertz och glömma hela jävla veckan / I kväll ska vi ha sex”). Sen syns de göra exakt samma sak igen för Fucka ur genomförs en gång till i en till synes oplanerad encore.

Det är förstås askonstigt men De Vet Dus konserter följer inga regler och kan och ska inte tas på allvar. Lyckas man att klippa av lite trådar i hjärnan och ha en spypåse redo bredvid sig är det faktiskt en angenäm upplevelse. De fyller upp scenen bättre än någon annan artist på den blåa och hade antagligen kunnat rycka in och avsluta festivalen istället för Fatboy Slim och det hade känts rimligt.

De Vet Dus musik är faktiskt ganska sekundär och de spenderar förmodligen mindre tid på den än de egentligen skulle behöva – Kär i en kändis är Kär i en gamer och Fucka ur är Sture P – men som helhet är deras framträdande en välbehövlig energiinjektion för regntrötta och uppgivna tältare.

Den stora besvikelsen är att Peter08 aldrig dyker upp och gästar. Inte för att man direkt förväntat sig en sån gästöverraskning men vi har ju alla drömmar.