”Den fylliga rösten och de naivistiska texterna den sjunger ut gör hela Steget.”

Steget, Woody West Ltd, Trägårn, 21/6

Betyg: 6/10

-Jag hade tänkt ut en massa saker man skulle kunna saga om att vara först ut, fint folk kommer sent och så där ni vet, och ja, det blev inte så bra… Men det är gött ändå, att vara först.

Kanske är det göteborgskan som gör det, men sångerskan Matilda Sjöström sätter med denna inledning en varm och familjär ton på spelningen. Den känslan håller i sig spelningen igenom. Det är tur, för utan dessa myskänslor hade uttråkningen varit ett faktum.

Steget gör vacker folkinspirerad popmusik baserad på piano, ibland ett stråkinstrument, vid något enstaka tillfälle en gitarr, samt Sångerskans mäktiga röst. Den fylliga rösten och de naivistiska texterna den sjunger ut gör hela Steget. De senare kan upplevas som banala, men mig slår de snarare som uppriktiga och drabbande i sin enkelhet. Varför krångla? Säg vad du menar. Man får göra så.

Efter en handfull av dessa ”fina” låtar börjar man dock bli mätt på det allvarliga och känsliga. En bra motpol till det är mellansnacket, som är jordnära, nervöst och sympatiskt. Det fyller sin funktion som mellansnack – att göra mig som lyssnare vänligare inställd till musiken – väldigt väl.

Just när jag känner att vi kan konceptet Steget utan och innan säger Matilda ”nu ska ni få höra nya Steget. Vi kommer fortsätta vara lika töntiga, fast vi har försökt tuffa till det lite” och så drar pianokillen igång värsta electrobeatet. Till det: samma typ av pianokomp och samma typ av text. Lite omväxling, men inte för mycket.

Det är tur, eller kanske snarare skicklighet, att spelningen inte överstiger fyrtiofem minuter. När sista låten – ” hitten” Baby, baby, baby – tystnat har man fått en lagom stor dos av det fina Steget, och kan gå vidare med sitt liv.

Text: Anna Theresia

Foto: Magnus Olsson