Den rätta gnistan saknas

Name the Pet, Putte i Parken

2/5

Festivalens sista dag, och Cirkus-scenens sista spelning bjuder oss på Name the Pet. Som också kanske får utstå festivalens jobbigaste schemakrock. Name the Pet är nämligen intryckt i mellan Danko Jones och The Hives vilket på förhand inte talar för någon storpublik till Cirkus-scenen.

Och precis som jag befarat så var det heller ingen storpublik som valt att ta sig till Name the Pets spelning. Regnet faller lätt denna sena kväll och på plats är vi ett femtiotal fans som inte sviker, vi väntar på känslofull pop varvat med dansanta elektroniska toner. Men Name the Pet har svårt för att bjuda oss på det vi så gärna hoppats på, det är något som inte stämmer, allt känns som en enmansshow. Var och en kör sin grej och sen finns inget speciellt utöver det. Jag hittar ingen glöd, Hanna Brandén känns inte självsäker nog vilket leder till att fokus dras någon annanstans.

Hanna säger gång på gång mellan låtarna hur glad hon är över att vara här, och att hon gillar publiken samt att hon gärna skulle vilja festa hela natten med oss. Men utöver det så känns mellansnacket väldigt oinspirerat, hennes blick sneglar lite här och var och man får inget grepp på henne.

Trots detta så njuter jag över vad jag hör, jag älskar deras låtar och har svårt för att sluta dansa när låtar som Club Kid, Get On The Bus och Sunshine spelas. Kvällens bästa är utan tvekan den discodoftande låten Falling. Den är smittsam och man fastnar verkligen lätt för den!

Sammanfattar man det hela så är en sak säker, och det är att Name the Pet behöver jobba på deras samspel på scenen, att bli en enhet istället för många individualister. Gör man det, så kan Name the Pet bli ett mycket bra live-band, för materialet har man redan.

Text: Henrik Andersson