Den Svenska Björnstammen hittar rätt
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single-album.php on line 84

Bland de indieband som experimenterat med dansmusik är Den Svenska Björnstammen utan tvekan det som fått störst genomslag. När Dansmusik EP släpptes för knappt två år sedan var det en mycket fräsch fläkt på den svenska electropopscenen, och norrköpingsseptetten Den Svenska Björnstammen blev ett namn att hålla ögonen på. Andra EP:n Classics från i fjol var mer inriktad på dans och förbisågs av någon anledning av både publik och media, men hypen kring debutfullängdaren hölls fortfarande uppe.

Ett fel närmare rätt föregås av en halvtimmeslång film som beskrivs som en ”dokumentär musiksaga om känslan att inte veta något”. Det är just denna känsla som karaktäriserat Björnstammens textförfattande, och den genomsyrar även debuten. Singlarna Svalkar vinden och Vart jag mig i världen vänder bär båda temat existentiell ångest med hög igenkänningsfaktor, utropad i slagkraftiga one-liners och lättmedsjungliga refränger renderade genom svängiga beats. Det är via dessa attribut som Den Svenska Björnstammen hittat sitt populära signum. De riktar sig till alla som söker efter något; den tonårskrisande högstadieeleven, studenten som bävar för kommande ansvar och frihet, tjugoåringen som inte vet vilken väg han eller hon ska välja i livet eller varför inte 40-åringen som sagt upp sig och tvivlar inför valet av sin andra högskoleutbildning.

Ett fel närmare rätt andas stundtals nedstämdhet och melankoli på en nivå som är djupare nedgrävd i ångesten än tidigare. Titelspåret är trots mörkret medryckande och har hög hitpotential, men den festglada publiken som vrålat med i Vart jag mig i världen vänder lär behöva sin djupaste emotionella dipp för att vilja höra depressionen som (emellertid välformulerat och med allsångsrefränger) utgör Detta har hänt och Ledig. Men hoppfulla Mörkt kallt ljus ska inte underskattas, och med Trumma trumma hittar Björnstammen åter tillbaka till sitt esse i en lekfull, driven melodi som trissar upp stämningen. Den fantastiska och flerfaldigt prisbelönta Vart jag mig i världen vänder är med sin geniala trosförklaringsreferens Björnstammen på bandets yttersta topp; ett felfritt dokument av allt bandet lyckas med och står för. Indie Train skiljer sig från övriga plattan genom att flörta med helskägg och Iron & Wine på ett elegant sätt.

Gitarrballaden Iris avslutar Ett fel närmare rätt, somär en väl godkänd debut från ett originellt svenskt band som hittat sin egen stil. Titelspåret är lätt att sjunga med i och lär också vara nästa radioplåga när Vart jag mig tjatas ut, men frågan som kvarstår är vad mer som kan göras av konceptet. Vilken väg Björnstammen tar på nästa skiva blir avgörande. Som om de inte hade nog med existentiella problem.