”Det är inte magi. Det är större, bättre och finare. Det är kärlek.”
Publicerad: 15 november 2010 av Magnus Olsson
Håkan Hellström
Hovet, Stockholm
Betyg: 10 / 10
Jag är tom. Helt mållös. Hes. Aldrig varit så törstig. Den största colan från Mc Donalds Medborgarplatsen släckte inte törsten. Vi behövde mer, inte bara av colan, utan även av Håkan. Han tog musten ur oss, krossade Hovet, och utsåg de 10 000 som samlats där till den bästa publiken någonsin. Trots att det inte var Göteborg. Det var Stockholm, men Göteborg har aldrig känts så nära Stockholms gator. Vi hörde spårvagnarna, såg fiskmåsarna, spanade in Feskekyrka och hörde trubbadurerna vid Järntorget. Allt var så äkta.
Håkan är i toppform, sedan hans fenomenala spelning på Way Out West har han fått upp ett flås alla andra skulle drömma om. I mina ögon finns det ingen som Håkan, och det är därför de höga betygen fullkomligt haglar över Göteborgssonen. Ingen är så mycket Taube och Vreeswijk som Hellström, ingen har varit nere i skiten och vänt som Håkan. Och kanske är det de som gör honom så speciell? Han är inte enbart kung över Vasaparken eller Slottskogen, han har tagit över tronen i hela Sverige. Kung Carl Gustaf får se upp, för snart pryder Håkan enkronan.
Nu 10 år efter debuten med Känn ingen sorg för mig Göteborg handlar inte livet längre om en vilsen man i sjömanskostym, han har växt till sig och mognat. Men framförallt är han större än någonsin. I lördags var 10 000 personer nere, men uppe på fem, sjöng vartenda ord i 2,5 timmar och ramlade in på ett diskotek. Det är en publik som allra helst hade bott i Vasastan för att det är som Chinatown och som drömmer om Pauls bageri. Bara där skiljer sig Håkan från alla andra.
Det börjar med TTA- referenser och whitetrash familjer i dom där jag kommer ifrån och slutar i allsångspsalmen Vi Två, 17 år. Allt däremellan finns det inte ord för. Det är inte magi. Det är större, bättre och finare. Det är kärlek.
Hurricane Gilbert har troligen aldrig varit bättre än i lördags. Det är svårt att misslyckas när Daniel Gilbert ler brevid Håkan samtidigt som bilderna från tidigt 90-tal rullar frekvent på backdropen till en av Håkans allra bästa låtar. Diskussionen huruvida Håkan sjunger falskt existerar inte längre, och vem fan bryr sig egentligen om inte varje ton sitter. Håkan är inte perfekt, och det är ju det som gör honom till den han är.
Vi dansade in i klubbland, hoppade runt vid kravellstaketet och kände saltsmaken i munnen, och fick träningsvärk i käkarna. Det här var en konsert som innehåll varenda ingrediens för succé. Det är varken en tesked för mycket eller för lite. Höstens bästa konsert är ett faktum.
Text: Magnus Olsson