Det här är Jonathan Johanssons kväll. Ingen annans.
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Jonathan Johansson

Fritz Corner, Färgfabriken

Betyg: 8/10

Den här kvällen är Jonathan Johanssons. Ingen annans. Simian Ghosts vackra melodier försvinner in i mörkret. Det är först när Jonathan gör entré som ljusen tänds. Med albumen En Hand I Himmelen och Klagomuren håller han ett stadigt grepp om Stockholmspubliken. Det är stora singlar från En Hand I Himmelen, men det är aldrig någon tvekan när Klagomurens träffsäkra melodier eller vackra arrangemang når oss. De här plattorna lever i symbios, äter av varandra, lever för varandra.

Den sammetslena rösten i Stockholm, explosionerna och lyriken. Det går inte att blunda för de här värmande melodierna. Och vi tror på allt han säger, varenda liten textrad.

Simian Ghost fick tyvärr en klen uppslutning, trots att låtar som Wolf Girl tillhör det bästa vi fått 2012. När Jonathan uppenbarar sig är plötsligt folket på plats.

Stundtals försvinner han in i mörkret. Som om det vore för gott. Men då kommer det ännu en popsmaragd som glimrar i den rökfyllda lokalen. Egentligen spelar det ingen roll om det är En Hand I Himmelen, Aldrig Ensam eller Blommorna. Vi står där, i Liljeholmen, stupta som liljeholmsljus, paralyserade och låter den här kristna popen skölja över oss. Gång på gång. Våg efter våg.