Det nya ljudet av Göteborg: TU5EN

En oblyg uppvisning i hur man bemästrar, inte bara ett utan, ett gäng olika rapflows. Hur man, med övervägande svensk lyrik, ger sig på en Chipmunk-instrumental som i själva verket skriker efter en brittisk accent. Hur man får en öde gata i Göteborg att kännas som det fetaste du sett. Bröderna Sammy Bennett & Johnny Bennett behövde inget PR-maskineri för att introducera svenska folket för sin stora raptalang. När tvillingarna för 5 månader sen släppte sitt debutframträdande som duo höjde stora delar av hiphop-Sverige på ögonbrynen – ”vem lärde dessa att rappa och varför har jag inte hört något förut?” var en av flera personliga frågeställningar.

Bröderna Sammy Bennett & Johnny Bennett är en del av det nystartade kollektivet TU5EN. Rapparna har fått stor uppmärksamhet för en handfull videos där de, på ren och skär svenska, rappar arslet av sig. Nu är duon aktuella med en debut-EP som får hiphop-Sverige att sukta efter mer. Det fem låtar långa debutsläppet är helt och hållet producerat av tillika TU5EN-medlemmen Filip Hunter. Vi träffade såväl rapparna som producenten bakom EP:n HUNDRA80 i deras studio i Actionhallen vid Backaplan.

Hur länge har visionen kring det här debutsläppet egentligen funnits? Man får känslan av att saker och ting har gått väldigt snabbt.

Sammy: Vi har hållit på länge fast på egna håll. Men det här på HÖR5DE, det var bara en spontan grej faktiskt. Det var jag som hörde den här instrumentalen när jag var på gymmet och så kände jag att det skulle vara fett om jag och Johnny gjorde något tillsammans på det. Så gick vi hem till morsan och skrev det. Vi bad Sabina (del av management-teamet i TU5EN, reds. anm.) filma oss och sen släppte vi det. Responsen var grym så efter det har vi bara fortsatt, allt har känts väldigt naturligt.

Filip: Det var startskottet liksom, det var då vi insåg att vi kan köra. Och det är det som har hänt egentligen, att vi har fått lite såna spontana idéer som hamnat i våra händer och så har vi bara kört på det.

Var det första gången ni, Johnny och Sammy, skrev något tillsammans?

Sammy: Ja, faktiskt. Vi har ju rappat tillsammans och så men aldrig på riktigt. Men det där var inte heller helt synkat. Johnny skrev sina bars och jag skrev mina.

Jag berättar för duon hur jag som lyssnare uppskattar det mättande innehållet som levereras genom låtarna. En låt signerad bröderna Bennett rymmer ofta en handfulll olika flows och kan göra stora hopp i referensvärldar (allt från minnet av Diskoteksbranden till smala fotbollsreferenser). Det är låtar fyllda av bars att grotta ner sig i, orkestrerade av en ljudbild som inte har hörts inom svensk hiphop tidigare. Jag ställer frågan kring hur deras skrivprocess egentligen ser ut med tanke på att det är så mycket innehåll som ska klaffa och bli till ett.

Johnny: Jag tror att våra texter blir ganska lika eftersom vi är väldigt lika. Jag gillar att skriva för mig själv, och Sammy också. Sen kollar vi så att vi har ett visst tema, det tycker vi är viktigt. Så vi inte pratar om himmel och jord. Någon slags röd tråd får det vara. Men sen så är vi ofta på var sitt håll när vi skriver och synkar när det behövs.

När man lyssnar får man känslan av att ni lagt ner era raptimmar. Men samtidigt finns det inte riktigt någon låtkatalog som vittnar om detta. Hur kommer det sig? I vilka sammanhang har ni ”tränat” inför det här släppet liksom?

Johnny: Vill du säga, Sammy? Jag har inte riktigt svar på det, haha.

Sammy: Det är väl egentligen tre år som jag kan säga att jag har rappat. Jag flyttade ner till Malmö och spenderade mycket tid ensam. Det var där jag för första gången testade den här grejen. Jag var säkert skitdålig men jag tyckte att det var nice. Sen så har jag bara fortsatt. Och sen dess har det inte varit så mycket mer än att jag sitter mina timmar och rappar till instrumentaler.

Filip: Mycket av utvecklingen har också skett i samband med att vi har jobbat, måste jag ändå säga. För skillnaden är drastisk. Dom första inspelningarna som vi har är verkligen långt ifrån det som vi har nu. Så båda har verkligen utvecklats drastiskt på kort tid.

Johnny: Ja, jag började ju också på mitt håll i England där jag pluggade. Vi hade såklart kontakt under den tiden och när Sammy sa att han hade börjat så ville jag också testa. Men som Filip säger, det är la den senaste tiden när vi har suttit tillsammans som vi har främst lärt oss det här med att hålla en röd tråd, känner jag. Och jag lär mig fortfarande hela tiden att det jag gillar att utveckla är att strukturera upp en låt. Att göra en låt. Det är något annat än att bara rappa fritt och skriva. Många kan rappa fritt men det handlar om att skapa en helhet, det är också en konst i sig. Och jag känner att vi börjat bemästra det mer och mer det senaste året.

Ja, men samtidigt gör ni det ofta utan att linda in det i catchiga hookar. Är det något medvetet eller är det bara den delen av rap ni själva gillar?

Johnny: Jag vet inte faktiskt, jag tror inte vi tänker så mycket kring det när vi väl skapar en låt. Utan vi har känt att låtarna faller sig bra som dom är. Ibland ska man inte överarbeta en situation bara för att det finns en viss mall att anpassa sig efter. Så dom låtarna som inte har någon hook har vi känt inte behöver det, helt enkelt.

Filip: Ja, exakt. Vi har bara gått utifrån om det känns rätt. Känns det rätt så kör vi på det. 

I samband med att musiken har presenterats har också hiphop-Sverige sökt efter sätt att beskriva musiken på. Det mest frekventa beskrivningen av TU5EN har hittills lytt ”svensk grime”. En etikett som varken rapparna eller mannen bakom produktionerna känner sig helt hemma med.

Sammy: Jag känner inte att vi är grime eller någon annan genre på det sättet. Visst, det kanske påminner  om det. Det kan man själv känna ibland också men jag hade inte velat sätta det i ett fack för jag känner ändå att vi försöker göra något som är eget. Och jag tycker att det låter hyfsat eget faktiskt. Så visst, jag förstår att folk säger att det låter så men det är ingenting som jag känner.

Filip: Inte jag heller. Jag är ingen grime-producent. Det finns element som jag blivit inspirerad av men det jag började med var dirty south, och sen utvecklades det till trap. Och sen har jag gått min egna väg därifrån. Så jag kan inte påstå mig vara någon grime-producent på det sättet.

Är det en ljudbild ni känner passar er bäst eller kommer ni laborera mer framöver?

Filip: Vi kommer alltid utvecklas och ta det vidare till nästa kapitel. Jag tror inte att vi kommer krama ur just den här tuben så länge till. Vi kommer gå vidare och så kommer vi göra en ännu fetare grej nästa gång.

Studion som vi sitter i under intervjun är spartanskt inredd. Det är inte så mycket mer än en handfull synthar, en soffhörna och ett hemmagjort mickbås som ryms i rummet. Detta hindrar inte kollektivet från att vilja hålla skapandet innanför de egna väggarna. Förutom artister och producenter ryms också ett management inom TU5EN. Och den visuella delen av projektet – bland annat skapandet av de videos som givit kollektivet stor uppmärksamhet – skapas av göteborgare som är tätt sammankopplade med kollektivet.

Johnny: Ja, exakt. Det är folk i vår närhet som vi har bra kontakt med och som vi tycker är grymma. Allting sker väldigt organiskt och jag tycker det är nice när det är på det sättet. Jag skulle gärna behålla det så hela vägen, om det går. 

Hur står ni er till majorbolag som knackar på dörren då?

Johnny: Vi är öppna, vi lyssnar på allt. Men vi har ett visst sätt som vi vill arbeta på. Vi har vissa värderingar som vi håller i, som vi vill ha med oss. Så det är det vi utgår ifrån men sen så lyssnar vi på allting, det finns ingen anledning att stänga sina öron.

Vad är visionen med TU5EN? Vill ni knyta till er fler människor?

Filip: Vi har pratat lite om det. Men det ska vara rätt personer som passar in i gruppen och som gör ett bra jobb. Vi är väldigt mån om våra egna, individuella uppgifter så det måste vara en person som vi behöver och som behöver oss. Vem eller vad det skulle vara är svårt att säga just nu. Vi vill ju göra det här så länge och så stort som vi kan så om det betyder att vi behöver expandera så gör vi det.