Det Vackra Livet – en symfoni för döden.

Det Vackra Livet, Hultsfred

Betyg: 7/10

Att tillvaron kan vara så finurligt inrättad att ett band som heter Det Vackra Livet kan få en att tänka på allt det vackra i livet. Det.

En gång i tiden fanns ett band som hette The Mary Onettes. Dess nav bestod bröderna Philip och Henrik Ekström, det spelade drömsk gitarrpop och var uppskattat av indiekids i detta avlånga land. Så skrev Philip några låtar på svenska och gömde i byrålådan tills Henrik slet upp dem därifrån. Enter: Det Vackra Livet.

Men visst anar man att låtarna känns nästan lite för personliga för att ha lämnat byrån. Texterna är allvarliga och mystiska och soundet bitterljuvt. Mellansnacken är i princip obefintliga (”nästa låt handlar om ett minne… från en biograf”). Inåtvänt är bara förnamnet.

Just på grund av den introverta stämningen funderar jag över hur Det Vackra Livet bäst upplevs. Är det verkligen live på festival, då man mest svettas och tänker på öl? Kanske är det ultimata tillfället att lyssna på dem snarare när man ligger på sängen och skriver dikter.

Men. Allt behöver inte vara ultimat alla gånger. Det Vackra Livet har fantastiska låtar, en helgjuten ljudbild och skickliga bandmedlemmar. Drömpop fylld av känslor är aldrig fel. Det Vackra Livet – en symfoni för döden.

Foto: Magnus Olsson