”Det var kärlek vid första ögonkastet, slutsålt vi det andra.”

Överallt har du hört om det, fenomenet: Crystal Castles. Inte bara ett musikfenomen, men även ett livefenomen som de senaste somrarna fullkomligt krossat varje publik de mött. Som en ångvält. Eller likt ett knytnävsslag i magen. Ethan och Alice har tillsammans skapat ”det nya svarta” som får NME att gå i taket och PR-snubbar att drömma om Kreuzberg.

Det var kärlek vid första ögonkastet, slutsålt vi det andra. Framgången är total. Suget är större. Trycket enormt. Sedan deras kultförklarade spelningen på Emmaboda i somras, har hela Sverige längtat och hållt andan. Smustig electro, hårda beats, blinkande ljus, ett golv som gungar, händer i taket och en skrikande Alice. Kan vi begära mer?

Det som vissa artister lyckas trolla fram i extranumren när de tar fram essen ur rockärmen, där börjar Crystal Castles, och släpper sedan aldrig greppet. Baptism får Debaser att koka redan som andra låt, sedan är vi fast i mixen blippblopp och mörk industrisynth. Black Panther är storslaget. Men kvällens bragd står Alice Glass för. Innan duon går upp på scenen meddelas att Alice brutit fotleden, men att hon vägrat svika sina fans. Publikens jubel är brutalt och Alice är i vanlig ordning den punkigare varianten av Karen O. Om Alice vanligtvis förmedlar smärta, är det än mer smärtsamt ikväll. Det gör ont. Men det är galet fint. Monster(a) hösten är här.

Text: Magnus Olsson

Foto: Frida Ericsson