Die Antwoord
Flow Festival, 10/10 – 2014

”Die fokken antwoord.”
”What does that mean?”
”The answer.”
”The answer to what?”
”… whatever, man. Fuck.”

Die Antwoord har inte svaret på livets stora frågor. Inte heller har de någon tydlig agenda eller politiskt mål med sin musik, men den är ett unikum i blandning av olika kulturer. Flera av den sydafrikanska trions låtar har inslag av afrikaans, framför allt på debutalbumet $O$, vilket ihop med en mix av rave och rap (Yolandi Visser respektive Ninjas favoritgenrer) skapar det snedvridna sound som bandet gjort sig känt för. Den sista hörnstenen av Die Antwoord stavas provokation. Excessiv, brutal och hänsynslös sådan. De karaktärer som Andri du Toit och Watkin Tudor Jones skapat sträcker sig bortom performancekonst. Jones har exempelvis låtit tatuera hela sin kropp med textstycken som relaterar till bandet på ett eller annat vis. Deras konstnärliga uttryck är så kompromisslöst seriöst att det även kan få den största kritiker att rygga baklänges. Den kult som byggts upp kring fenomenet Die Antwoord, dess svartvita, enhetliga estetik samt ”zef” (ett ord som enligt Visser betyder att vara fattig och trashig men samtidigt glamorös och stolt – vilket hon realiserar till fullo i Rich Bitch) har förmodligen nått sin kulmen 2014.

Den maskbärande bakgrundsgestalten DJ Hitek går på scenen i det blå tältet och drar igång ett medryckande beat med full dedikation. Det är Flow Festivals sista dag, söndag, och Die Antwoord är festivalens sista akt. Ingen i den imponerade stora massan som samlats i tältet är trött, ingen bryr sig om att det är söndag och ingen har gett upp hoppet om ett rave som aldrig tar slut. Med tanke på alla de efterfester som pågår runt om i Helsingfors under natten kan det här även ses som uppvärmning. Finlands huvudstad är redo att ta emot Die Antwoord, som de senaste åren vuxit sig så mycket större än någon kunnat föreställa sig då Enter the Ninja bröt igenom bloggosfären 2009.

Ingen på plats förlöjligar, förminskar eller ifrågasätter Die Antwoord. För det finns väl ingen människa som möjligen kan tvivla på att det de sysslar med är ett enda stort ironiskt manifest. En nästan sektisk stämning tar vid när Ninja skryter om sin penisstorlek på det minst subtila sätt möjligt efter Robin Thicke, crowdsurfar fyra gånger och hänger runt Yolandi som inlevelsefullt dansar omkring precis överallt på scenen. Det finns ingen försiktighet eller tvekan hos någon av dem; de gör konceptet Die Antwoord fullt ut. Och det smittar av sig. Publiken är med när Ninja drar igång Fatty Boom Boom genom en ironisk beatbox, folk kastar sig omkring när beatet landar i Evil Boy och skriker energiskt med i refrängen till Wat kyk jy?. Die Antwoords sammanlagda diskografi må vara extremt ojämn, men live plockar de bara ut det absolut starkaste materialet vilket resulterar i ett slags hitmedley. Ninja håller sig i bakgrunden när Yolandi briljerar i Cookie Thumper, kastar sig fram längst fram på scenen när hans rapinsats är i fokus och stirrar genomträngande in i kamerorna med maniska gester när han inte är i centrum. Yolandi får visserligen hjälp av en backtrack men levererar sin sång och rap väl när hon dominerar i paradnumren I Fink U Freeky och Baby’s On Fire.

Man kan hävda att Die Antwoord på de två uppföljarna till $O$ utvecklat ett mer strömlinjeformat sound, som på många sätt har flera anknytningspunkter till samtidens (vedervärdiga) maximalistiska dubstep och kommersiella house. Men det som ständigt genomsyrar trions konst är den otvivelaktiga känslan av DIY. Inte en låt känns anpassad till normen eller tillputsad för att följa decorum. I videon till Fatty Boom Boom målar de upp flera av popmusikens största ansikten (bland annat Drake, Nicki Minaj och Kanye West) som huvuden på en hydra. I samma video, vars huvudtema är att driva med västvärldens syn på Sydafrika, parodierar de även Lady Gaga, vars förfrågan om att vara förband till Born This Way-turnén de snabbt avböjde. I den kontexten är Die Antwoord kompromisslös punk. Det är också känslan de förmedlar från scenen. Total, psykotisk anarki.