Die Antwoord
Ten$ion

23 januari, 2012
Recension av Truls M

 

Kanske skulle hon inte tackat nej ändå, till rollen som Lisbeth Salander i The Girl With the Dragon Tatoo. Inte för att filmen skulle blivit den succé David Fincher hade hoppats på utan för att Yo-landi VI$$er skulle må bra av ett karriärbyte. Eller rättare sagt så skulle vi må av det. Jag förväntade mig inte ett mästerverk men roliga beats för stunden kan man ändå begära. Och nu får jag inte ens det.

Die Antwoords andra fullängdare inleds med sydafrikansk körsång som sekunder senare demoleras av hård Skrillex-dubstep köpt på realisation. Tempoväxlingarna och sirenerna är stulna rakt av men finess och energi glömdes. De musikaliska och verbala hålspetkulorna som hade en viss kraft för två år sedan studsar nu av mig och känns tråkiga.  Ord som skulle kunna beskriva samtliga låtar (inkluderat den horribla Uncle Jimmy Skit). Yo-landi spottar fram med sin enerverade piffochpuffstämma över oengagerade, stressad musik; Ninja svär på afrikaans och DJ Hi-Tek grymtar Mike Tyson hotelser. Det sades att Ten$ion skulle vara mer techno-orienterat och visst är basen tyngare och volymen högre. Producentens koordinationsförmåga måste dock ha varit bristfällig då balansen mellan sång och musik fallerar totalt.

Texterna skulle vara det sista dödrycket men inte ens här lyckas man. Nyhetens behag har gått upp i rök. Pubertala obsceniteter samsas med slentrian provocerade. Om svordomar och könsord ens är provocerade. Ninja och Yo-landi namn droppar kända personer de tror sig känna i tron om att det ska höja deras status. Alexander Wang som tog gruppen till catwalken figurerar i Hey Sexy. En låt där jag måste medge att den vokala akrobatiken är aningen underhållande; District 9 regissören tillika landsmannen, Neill Blomcamp får sin del i So What; M.I.A en  kraftlös knytnäve i Fatty Boom Boom. I övrigt saknas det substans, självdistans och framförallt kraft. Även om mina förhoppningar på Ten$ion inte var överväldigade och djup är det man minst av allt kan förvänta sig så bedömer jag Die Antwoord som musiker, inte som ironiskt internetfenomen. Och detta är inte bra.