Intervju
Disclosure – om uppväxten, droger och det nya stjärnspäckade nya albumet Caracal
Publicerad: 5 juni 2016 av
Anton Magnusson
Publicerad i RUMOURS No.1 – 21/10/2015
När Disclosure för drygt tre år sedan släppte sin debutsingel Latch riktades hela dansvärldens ögon mot de två unga bröderna från Storbritannien, men det var inte förrän nio månader senare när debuten Settle gavs ut som folk verkligen började inse att Disclosure var ett namn att räkna med.
Uppväxta i Guildford, en småstad belägen utanför London, med två musikaliska föräldrar som satte instrument i deras händer innan de ens kunde formulera fullständiga meningar, tog det inte lång tid innan de upptäckte dansmusiken. Sena utekvällar i Brighton väckte lusten att skapa egen musik, men precis som förebilderna The Chemical Brothers och The Prodigy ville de använda sig av vanliga instrument. Så här i efterhand kan vi konstatera att de startat en våg av UK-garage och 2-step som säkerligen bara inletts.
Vi möter upp Guy och Howard Lawrence en solig eftermiddag i sydvästra London på Electric Houses vindsvåning för prata om uppväxten, droger och det stjärnspäckade nya albumet Caracal som gästas av storheter som Sam Smith, The Weeknd, Lorde och Miguel.
– Jag saknar tiden då man bara kunde ladda upp en låt när man var klar på MySpace, sådant funkar ju inte längre, säger Guy skrattandes, den äldre av de två bröderna som står för stora delar av duons produktioner.
– Jag vill bara få ut albumet, jag bryr mig nästan inte vad folk tycker om det, jag vill bara att de ska få höra det, utbrister Howard, den yngre av de två som även agerar sångare och primär låtskrivare. Vissa av låtarna har varit klara i fem månader, fortsätter han.
Från ingenstans satte Settle dansgolven i gungning och möttes av såväl Grammy- som Mercury Prize- nomineringar samtidigt som de toppade listor och erövrade festivaler. Allt på nolltid. Nu är förhållanden och framför allt förväntningarna annorlunda.
– När vi skrev Latch visste vi inte att vi skrev ett album, inför den här fullängdaren visste vi vad vi kunde göra bättre och vad vi ville förändra. Vi tänkte mycket på hur det skulle flyta bättre som en helhet. Settle var till stor del housemusik och ett 4/4 beat. Inför Caracal ville vi verkligen pröva nya tempon, för när man köper ett album så är det nästan aldrig samma hastighet genom hela skivan, då kan man lika gärna lyssna på en DJ-mix. Vanlig dansmusik brukar spelas i 120 BPM, medan hip-hop oftast är i 80 BPM. Vi insåg ganska snabbt att om vi bara gör låtar i olika tempon men fortsätter med vårt sound, så kommer vi lyckas med det vi ville uppnå.
– Det händer ofta att vi träffar popstjärnor som har en rappare på en av sina verser. Frågar man om hur samarbetet var är ofta svaret “Jag vet inte, har aldrig ens träffat honom” och man reagerar instinktivt och tänker “Vad snackar du om? Han är med på din jävla låt”. För oss handlar samarbeten om mötet mellan oss och gästartisten. Till exempel då vi jobbade med Lorde, hon kom in i studion och vi snackade en stund, sen började vi jobba fram idéer till låten börjar närma sig sin slutgiltiga form, och vi älskar verkligen varje sekund av det, fortsätter Guy, som uppenbarligen är den mer pratglada av de två.
Hur går det till?
– Det börjar ofta med att vi sitter framför pianot och Howard lattjar runt, medan jag kommer på en basslinga. Därefter lägger vi över idén i datorn, digitaliserar den och lägger till lite elektronisk magi och förvandlar idén till en Disclosure-låt. Hela processen kan nog bäst beskrivas som att en gästartist snarare känns som en tredje medlem, om än bara för en dag.
Brödernas uppväxt i ett hem med mycket jazz och funk har satt sina spår. Deras musikaliska föräldrar var inte sena med att introducera dem för musiken, vilket än i dag lägger grund för det som utgör Disclosure. När jag frågar ifall de någonsin har funderat på att göra ett akustiskt album med D’Angelo-inspirerat groove så lyser båda upp, “Fuck yeah!”.
– Det är så vi skriver våra låtar, särskilt Holding On, originalversionen låter helt annorlunda med annan taktart, tonart och ackordföljd.
Vi vill utan tvekan släppa den så småningom. Kanske inte alla låtar, men några av dem skulle funka helt perfekt som de är.
Oavsett tidsera, om det så är discovågen, technons födelse, ravekulturen eller EDM, så har drogerna präglat scenen. Igenbommade nattklubbar och överdoser har varit och är fortfarande ett faktum.
– Det har ju alltid varit så, folk går ut för att släppa loss och en del känner att de behöver ta droger för att kunna släppa loss helt. Jag tror att om du behöver ta droger för att gå ut så har du antingen ett drogrelaterat problem eller så gillar man helt enkelt inte musiken som spelas. När jag var 16 år brukade jag ha falskleg för att glida runt på klubbar i Brighton, jag går fortfarande ut hela tiden, men för egen del handlar det endast om att njuta av musiken.
Howard, som nyligen fyllde 21, dricker själv inte överhuvudtaget och är givetvis medveten om att droger utgör ett stort problem i scenen. I fallet Disclosure handlar det däremot bara om att bjuda på så pass bra musik som möjligt.
En av bröderna Lawrences stora förebilder är producenten och låtskrivaren Matt Hales, mer känd under sitt alter-ego Aqualung, som på senare år lämnat rampljuset för att spendera mer tid med sin familj i Los Angeles och skriva med andra musiker. Han är bland annat hjärnan bakom Lianne La Havas hyllade debutalbum Is Your Love Big Enough?.
– Det är verkligen hur jag ser mig själv i framtiden, att bara sitta hemma i mitt fina hus och göra beats hela dagarna, det är mitt verkliga mål i livet, säger Guy med ett stort leende.
– När Disclosure är över så kommer Guy producera för andra och jag kommer fortsätta skriva musik med andra, avslutar Howard och glänta på dörren till visionerna hos två av Storbritanniens största men mest jordnära producenter just nu.