Disclosure
Roskildefestivalen, 4/7-2013

Debutalbumet Settle kom för bara någon månad sedan. Brödraduons dansanta house- och UK garagebeats har skjutit dem högst upp på topplistor i hemlandet. När de intar Apollo-scenen på Roskildefestivalen är det minst sagt en hel del människor där. Publikhavet tycks aldrig ta slut och i proportion till Apollos storlek är det nästan absurt. Men vi tränger ihop oss och står tätt, så tätt.

Efter att ha dragit igång sitt set med den smått hypnotiska F For You går man över i debutplattans kanske starkast lysande dansnummer, When A Fire Starts to Burn. Det är väldigt dansbart. Trots detta väljer väldigt många att stå och prata och forma stora kompisringar i publiken. Vi andra får helt enkelt tränga ihop oss ytterligare. Det utrymme ett dansgolv ger, och som Disclosures musik kanske förtjänar för att fungera allra bäst är helt enkelt inte inom räckhåll här.

På scenen rör sig de båda bröderna problemfritt mellan instrumenten. Att man rör sig mellan hi-hats, elbas och synth tillför faktiskt något. Snarare än att de står bakom sina MacBooks och guppar i 60 minuter känns det på det här sättet mer värdigt att vara en stor utomhusspelning. De tydliga melodierna och medryckande sångelementen som genomsyrar deras musik når dock inte sin peak innan superhiten White Noise drar igång. Allsång och crowdsurfing startar nästan som på beställning och för första gången på torsdagen lever Apollo Stage (Baauers Harlem Shake räknas liksom inte). Latch, som uppenbarligen är den låt som gått hem mest i Danmark, agerar avslutare och trots den syrebrist som många måste lida av vid det här laget gör man sitt bästa för att dansa med.

”You guys are definitely the most crazy crowd we have ever seen”, säger en av bröderna innan de pelare som omger publiken vid Apollo skjuter ut sina ljusstrålar. De leker över publiken och fångar in den, som om vi befann oss i ett fängelse. Men det är ingen som bryr sig. Alla vill ju vara här.