Diskopunk – bygger broar mellan ren dans och smutsig nerv

I september 2015 skrev En Poppel, ett litet Stockholmsband med en medelstor fanbase, att deras sångare hade hoppat av och att En Poppel var ”inget mer”. Direkt därpå startade resterande medlemmar upp Eva, som sedan blev Diskopunk, och nu i januari släpptes deras första singel: Antonio America. Det har varit turbulent, men nu är de här med en singel som skulle passat galant på Baba Sonic under dess glansdagar, som sjuder av tidig 00-talsindie, en nostalgisk touch på modern post-punk med ett stadigt disco-beat. Med redan lite drygt 85 000 lyssningar på Spotify bevisar Diskopunk att de är ett band att hålla koll på – vi tog chansen att ställa ett par frågor.

Berätta om Diskopunk – både bandet och genren.
Diskopunk startades under sena hösten 2015 och fungerar som en bro mellan två extremer – smutsig punknerv & ren dansmusik. När vi började spela från början var vi ett extravagant punkband, men över tid när vi började gå ut och dansa mycket till beat/disco hittade vi ett hålrum i musik & klubbscenen. Då får man starta en egen scen istället: live-disco, dekadens & frihet.

Hur har er musik förändrats sedan En Poppel? Finns det något kvar av det bandet i Diskopunk? Hur ser dynamiken i bandet ut nu? 
Musiken började närma sig dansvärlden redan under En Poppel-tiden, men kom till sin fulla rätt i höstas. Dynamiken i bandet är tight, vi ser en ny klubbscen framför oss snarare än nästa singel. Vi är och har alltid sett oss själva som ett liveband, och vi fungerar bättre än någonsin just nu. I Diskopunks värld finns inget glas mellan scen & publik, allt smälter samman.

Vad har ni för förhoppningar och farhågor?
2016 kommer bli ett köttigt år för oss, musik & videos kommer ut och vi tar våra första kliv ut i musikvärlden. Man vet aldrig vad som kommer hända näst, men vårt koncept och vårt material känns starkt nog att låta lyssnarna avgöra om det får flyga. Det enda vi önskar är att så många som möjligt tar chansen att se oss live, det är där diskopunken gör sig allra bäst.

Foto: Christopher Backholm