Dungen
Stockholm, 25/8 – 2016

Det är fjärde året i rad som Dungen intar hipstermeckat Trädgården under slutet av augusti. En tradition som numera kan mäta sig med kräftskivan bland Stockholms många Dungen-fantaster. Vanligtvis brukar kön ringla sig lång runt Eriksdalsbadet, men inte denna gång. Att Dungen skulle ha tappat ett par tusen fans i och med släppet av förra årets fantastiska Allas sak är inte troligt. Skillnaden i publikmängd beror snarare på det regn och rusk som dragit in och som i sin tur har gjort att det, bara minuter innan spelningens start, går att vandra rakt in. Således är det en hängiven skara Dungen-fans som samlats för att delta i den årliga sammankomsten. Även stämningen på scenen känns mer familjär än någonsin, och den nästan två timmar långa spelningen förgylls av flera gästspel. Dungen är en familj, både på scen och i publiken.

Sedvanligt blandar bandet sina fint hopsnickrade poppärlor med improvisation och musikaliska utsvävningar. Allt hålls hela tiden inom en rimlig längd och det är inte en enda gång som fokus driftar iväg. Vissa av utsvävningarna har bandet spelat live ett bra tag, och kommer säkerligen att finnas med på det instrumentala album bandet har planerat att släppa till hösten. Strax efter att hiphopiga Mina damer och fasaner firats av dyker Mapei upp på scen och spottar verser ovanpå på bandets ljudbild. Tidigare har bandet gästats av bland annat Stockholmsrapparen O.P., men trots detta kommer Mapeis inträde nästan som en chock. En välbehövlig sådan, från ett band som aldrig slutar att överraska.

Ett tag senare, efter en lång anekdot i sann Dungen-anda, kommer den stora idolen och inspirationen Kenny Håkansson – gitarrist i bland annat Kebnekajse och Baby Grandmothers – upp på scen. Tillsammans framförs bland annat Baby Grandmothers-dängan Being Is More Than Life. Ett låtval som passar som handen i handsken och blir en av kvällens många höjdpunkter. Att Dungens lägstanivå och högstanivå i stort sett är densamma vet alla som har sett bandet sedan tidigare om, vilket ytterligare säkerställs ikväll.

Precis som på morgonspelningen under Way Out West avslutar bandet med en kortare version av Sova, som efterföljs av den alltid lika vackra Du e för fin för mig. Den sistnämnda spelas på gitarr istället för på piano och frambringar Trädgårdens allra finaste allsång. På Trädgården är Dungen mer än bara ett band, och det är inte konstigt varför de återvänder år efter år.