William Doyle, eller East India Youth som han kallar sig,har en ganska konstig historia i bagaget – han blev upptäckt genom att han personligen lämnade en CD-skiva till en musikjournalist som sedan startade ett skivbolag enbart för att ge ut hans musik. Debutalbumet Total Strife Forever, som flutit omkring i över ett år och nu istället är släppt på Stolen Recordings, är ett kluvet album som drar åt två olika håll.
Innan utgivningen hade tre låtar fått officiell release – Heaven How Long från en EP utgiven förra året, Looking For Someone och Dripping Down. Dessa tre låtar är, helt utan konkurrens, de mest popiga spåren på skivan. Nästan alla av de övriga spåren är instrumentala, stundtals med dragningar åt techno och Tim Hecker-liknande drone.
Dripping Down är kanske skivans bästa spår – den inleds sparsamt, byggs långsamt upp och exploderar sedan i en euforisk ljudbild med glittrande synthar. Låtens avslutande del låter nästan som Beach Boys Our Prayer. Nästa låt, Hinterland, är däremot direkt influerad av technomusik. Att William Doyle svänger från Beach Boys-toner till hård techno inom loppet av en minut visar hur spretigt han tillåter Total Strife Forever att vara. Albumet är enligt honom själv skapat över en lång period och var aldrig tänkt att nå utanför hans sovrum – vilket förklarar dess spretighet. Men trots att det är många olika stilar som blandas hålls allt ihop av Doyles stämma och den konstanta synthbaserade ljudbilden.
Problemet med Total Strife Forever är, tyvärr, att poplåtarna nästan alltid är intressantare än de övriga spåren. De fyra titelspåren når högst av de instrumentala låtarna, särskilt den tredje, men där emellan låter det mest som att William Doyle experimenterat vid sin dator. Stundtals uppnår han även då intressanta resultat, som i Song for a Granular Piano där den glitchiga pianosamplingen låter som något från Tim Heckers Radio Amor.
Total Strife Forever är en vågad debutplatta, och visar på enorm potential. Med en fot i popmusiken och en i drömlika ljudlandskap är det omöjligt att förutspå William Doyles nästa steg. Det är början på en oerhört spännande karriär – min enda förhoppning är hans nästa album blir mer sammanhållet.