Ed Macfarlane gör en one man show

Friendly Fires, Oslo Live Festival

Betyg:6/10

Debutalbumet som landade i skivbutikerna 2008 träffade oss precis på den punkten vi ville, och jag minns fortfarande att jag läst hur de fick tusentals danskar att dansa i ett enda kaos under sitt framträdande på Roskilde 2009. Med låtar som Jump In the Pool och Paris tog de brittiska ynglingarna popmusikens rytmiska delar till nya dimensioner. 2011 landade den svåra uppföljaren Pala, och enligt mig är det en platta som knappt går att jämföra med det gamla materialet. Det känns varken uppiggande eller fräscht, mestadels tröttsamt och svårt. Det är med blandade känslor jag står framför scenen, och jag är inte ensam om denna uppfattning.

Redan som andra låt dimper Jump In The Pool ned och väcker liv i ett sömnigt, men soligt Oslo. Frontmannen Ed Macfarlane dansar vildare än vildast och svettas mer än du gjorde efter löprundan förra veckan. Från det nya materialet är det enbart Live Those Days Tonight som går att jämföra med tidigare alster, resten raserar min bild av bandets dance punk.

Räddningen stavas den hårt jobbande Ed Macfarlane. Det är fantastiskt att åskada hans energi och hans rörelser, han tar över showen och slutligen bryr vi oss inte så mycket om musiken, det enda som räknas är vad Ed ska göra härnäst. Plötsligt hoppar han ned från scenen och ger sig ut i publiken och dansar frenetiskt. Bara han är värd en tia och Friendly Fires vore inget utan honom. Men det räcker inte med en soloshow, vi vill ha mer.

Foto: Magnus Olsson