”Efter att ha briljerat på Knarrholmen så har de bara funnits där”

Syket, Popaganda

Betyg: 5/10

Jag har en speciell relation till Syket. Jag har följt dem och de har omedvetet följt mig. Efter att ha briljerat på Knarrholmen så har de bara funnits där, på majoriteten av de festivaler jag har besökt som en angenämt ständigt påminnande rodnad. Detta blir med säkerhet sista gången jag får se bandet spela på scen i sommar och motvilligt måste jag erkänna att det är något speciellt i luften.

Däremot så är den entusiasm som jag har inte det rådande känsloläget hos övriga besökare och ett löjligt lite antal människor har samlats framför den mindre av scenerna. Inte heller musikerna verkar vara väldigt vakna.

Ljudet svajar och brister ständigt redan från start; stick av falskhet i Mikael Stenbergs röst blir förödande för den annars rådande samklangen. Vissa delar av den lite annorlunda låtlistan blir dock atmosfäriska och tunga men ytterst få. Sky Saxon covern Halt bör också nämnas som en frisk fläkt. Istället för att ge nytt liv så har sommarens sita UV-strålaren motsatt effekt och avståndet till publiken blir avgrundsdjupt.

Långdragna, långsamma låtar dominerar och Let it heal får symbolisera detta. Att man tar rytmiska svängar i Fishband blir bara de sista ryckiga rörelserna med ögonlocken innan den totala sömnen. Grillstugan och des decimeter tjocka ljudmatta blir här till luft och jag är lite besviken. Besviken för att jag vet att Umeå bandet kan så mycket bättre än de 25 minuter som de visade här.