Efter storslagna singlar kommer fallet
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single-album.php on line 84

Lana Del Rey, Born To Die

Betyg: 6/10

Nätsensationen Lana Del Rey lever inte upp till hajpen. Det är stora singlar, och massa tomrum. När Video Games släpptes var jag övertygad om att Lana Del Rey var vår tids stora stjärna, efter debuten är jag inte lika övertygad. Förvisso råder det inga tvivel om att Lana Del Rey besitter en mängd färdigheter, men Born To Die är en oslipad diamant. Stundtals glimmrande, stundtals värdelöst. Trots detta kommer hon bli en gigant. Hon är redan på god väg.

Video Games blev lika mycket ett örongodis som ögongodis för hipsterkulturen, som alla samlades framför den vintage-tvättade bilderna, som tagna ur ett collage. Texterna är den perfekta hashtagsen i ett tumblr-inlägg, inte konstigt att hon fick oss på fall. Men det förblir också de stora singlarna mot en drös av substans vi skulle ha klarat oss utan. Tillsammans med Blue Jeans och Born To Die gav hon oss ett hopp, hon gav oss drömmar och storslagen musik. Det är vackra arrangemang fyllda med kyrkoklockor och stråkar till Lanas förföriska röst. En svårslagen kombination, i en tid där hon var olik allt annat.

Någonstans på vägen har hon dock tagit sig vatten över huvudet. Förvisso är genreöverskridande musik i princip det nya svarta. Men när hon försöker sig på att rappa faller det platt. National Anthem förblir dock ett undantag, där hon lyckas väva samman sitt försök att vara något hon inte är. Godkänt, inte mer. Det är friskt vågat, hälften vunnit.

Born To Die är storslagen musik, ibland flera nummer större än Lana. Kanske är det hennes stora problem? Den vaggande och förföriska känslan byts snabbt ut mot nummer för stora scener snarare än open mic-kvällar. Lana Del Rey hör visserligen hemma på de stora scenerna, men hon är inte där än. Men man kan inte glömma att hon med låtar som This Is What Makes Us Girls och Diet Mtn Dew skriver texter andra drömmer om.

Lana ser sig själv mer som en låtskrivare än sångare, vilket tenderar att få utslag i livesammanhang. Men det är trots allt något speciellt med Lana Del Rey. En medioker skiva, men inte en medioker artist.