Empire of the Sun
Coachella, 12/4- 2014

Luke Steele och Nick Littlemore har en formel för hur man skriver popmusik som både har sockervadd och ecstacy i melodierna. Empire of the Sun blev ytterligare en kugge för den elektroniska popmusiken down under. Australien fullkomligen spottade ur sig cocktailfärgade ljudslingor ett tag med stämpeln jag-vill-dansa-i-neon om sig.

Mörkret har precis fallit, ett perfekt utgångsläge för Empire of the Sun, ryktet säger nämligen att deras färgsprakande liveshow är något utöver det vanliga. Sahara-tältet är numera ett hem åt påtända housenävar vilket tar ut sin rätt. Det dröjer nämligen inte länge innan allsången byts ut mot ett par rullande houseslingor, hur låtarna trissas upp och slungas in i ett hav av beats som landar i den euforiska publiken. Allt som räknas är plötsligt ett beat. Långt från den värld som Empire of the Suns bästa stunder representerar. Oskyldiga I’ll Be Around når aldrig LED-skärmarna. Bryter vi ned de här molekylerna får vi bara ruset, ni vet topparna i Alive och DNA, de är mäktiga men monotona i längden.

We are the Peoples mäktiga gitarrer blir en efterlängtad kontrast som bryter av det speedad ljudlandskapet. Vi hinner hämta andan och berika oss med bandets enorma vyer. Den vackra falsetten möter ett publikhav som skrålar värre än ett gäng fotbollsentusiaster. Men framförallt målar de upp det universum där paraplydrinkar möter neondans. De exotiska partierna som ett gäng housenävar aldrig kommer att förstå.