En dos NME-rock
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

The Maccabees

Peace & Love

Betyg: 6/10

Den brittiska pressen har fått nya älsklingar. Men i fallet The Maccabees handlar det inte om några skandaler. Vare sig knark eller splittringar har kommit upp till ytan. Det är snarare en kärlek som återigen besannades med Given To The Wild, bandets senaste skiva. Men det är inte enbart på brittisk mark som man lovordar dessa britter. Även på svensk mark har de fått ett varmt mottagande även om intresset i övrigt inte kan mäta sig med deras storhet på hemmaplan.

En del av er ställde sig frågande när band som The Subways och The Maccabees placerade sig relativt långt ned på årets affisch. Hade det varit en brittisk festival hade jag också reagerat. Men bara det faktum att man är stora i ett land gör en inte per automatik stora i ett annat. Och i Sverige har man enbart börja flörta lite.

Athena är en av festivalens absolut bästa scener. Jag minns det kristallklara ljudet på Other Lives och hur Kurt Vile fick lite upprättelse efter spelningen på Strand Hornstull där hela ljudbilden förvrängdes efter det katastrofala ljudet. Ännu en gång är ljudet felfritt när NME-älsklingarnas gitarrdrivna indierock driver ut i oändligheten. De harmoniska ljudkulisserna i Feel To Follow lägger sig rätt och de instrumentala parterna snarlikt en symfoniorkester.

Rakt igenom är det harmoniskt. Det är både bandets styrka och dess svaghet. Inga större toppar eller dalar. Vackert men slätstruket. Och Pelican blir den enda riktiga pulshöjaren.

Foto: Magnus Olsson