En förvirrad A$ap Rocky-spelning
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

A$ap Rocky

Roskildefestivalen

Betyg: 5/10

Hade vi bara åkt samma plan hit, rökt en spliff, skrattat och han sagt ”come see me after the show man”, hade vi nog varit mer på samma nivå.

Eller rättare sagt: hade jag inte missat mitt alarm och morgontåg från Stockholm, gått upp och jobbat några timmar, suttit i sex timmar på ett tåg till Malmö och stressat till Köpenhamnståget, blivit kvar i Danmarks huvudstad ett tag med några kompisar, hoppat på Roskildetåget själv, tagit taxi till pressincheckningen, varit restrött efter resan, vacklat in halvfull på A$ap Rocky…

Då. Hade vi nog varit på samma nivå. Ungefär.

Det är kanske en halvtimme han hållit på när jag ramlar in på Cosmopol. Efter orienteringssvårigheter med vart jag skall stå med min halvtomma öl hamnar jag mot en stolpe jag i alla fall kan stå emot försöker jag fokusera. Först och främst på A$ap. Men han är täckt av så stort publikhav att han bara är en flimrande prick på en skärm.

Försöker istället fokusera på publiken, se om det är någon vänlig dåre man kanske kan dansa, eller i alla fall dela en stund med.

För alltså, han verkar riva taket. Inte bokstavligt, men basen och publikhögtrycket är högt nog att knocka en noshörning. I alla fall en liten. De tycker om sin hiphop, danskarna. Betydligt bättre tryck än på många svenska hiphopkonserter jag varit på.

Synd bara att jag knappt vet vem jag är på A$ap Rocky.

Det krävdes en öl till, sen så: jag är ju Arvid Svenske, närvarande på en hiphopkonsert med en man som heter A$ap Rocky, på scenen Cosmopol, på monsterfestivalen Roskilde.

Jag står med mina väskor gubblångt bak och försöker digga som jag tror kidsen gör. Betyget hade säkert skjutit i höjden om jag stått weedad och gendat i mitten av publikhavet, men det här är allt jag får i mitt nuvarande tillstånd: nästan beblandad med kidsen, en fot är ute i det fria och en i partytältet.

Han lyckas fånga mig under ett a capella-parti i slutet, men en del pratas bort av dj’n som alltid vill vara med och skrika. De kanske inte alltid ska det, djerna.

Jag går lite innan slutet eftersom jag inte uppfattat ifall han spelat låtar jag känner igen.

Det blev en rätt förvirrad upplevelse. Ibland är det inte sändaren det är fel på, utan mottagaren.