Test
En hi-5 & 1 falafel – vi har testat Timbuktus falafelbar
Publicerad: 3 augusti 2017 av
redaktionen
Nyheten slog ned som en bomb i början av året: Timbuktu öppnar en falafelbar i Stockholm. Rapparen som är Malmö personifierat skulle äntligen ta stadens guld till Stockholms gator. Vi har besökt hans falafelbar Malmø som han lanserat tillsammans med Mange Schmidt och Jimmy Blomberg Dali.
Tre försökspersoner från vår egen redaktion möttes av hipsterkakel, Fritz Cola och helt utan möjlighet att addera klassikern halloumi.
Vad är första intrycket?
Filip: Att det känns väldigt tillgjort, falafel ska inte ätas såhär. Det är som att vi befinner oss i ett parallellt universum där falafeln har samma status som typ dumplings. Oavsett smak så ger atmosfären inga plus.
Nike: Skyltningen säger ”Malmø”, men interiören säger ”välkommen till ditt vanliga laptop-kafé vid Nytorget”. Enligt kvittot ska Mange Schmidt ha stått i kassan, men det gör han inte. När den första besvikelsen lagt sig blir jag lättad av att möta en mycket kompakt förpackad falafelrulle, eftersom jag brukar spilla ut 70 % av innehållet – ett oacceptabelt mardrömsscenario när falafeln kostar 80 kronor.
Magnus: Med tanke på den mediala uppståndelsen så rycktes jag med och var oerhört förhoppningsfull. Timbuktu känns väldigt true till Malmö, men jag måste medge att det mer känns som ett PR-trick än en att “Malmöfalafeln” har kommit till Stockholm.
-
Var det en bra falafel?
Filip: Bra är väl en överdrift, men helt okej var den. De råa grönsakerna lyser med sin frånvaro, men de ersättande picklade grönsakerna var helt klart till belåtelse. En blandning hade kanske varit bäst – det märks att Timbuktu är här för att rita om falafelgamet och inte vill förlita sig på gamla recept. Största minuset blir dock priset, en falafel ska inte kosta 79 kronor plus dryck.
Nike: Falafeln i sig är helt klart godkänd, men överskuggas
av en överväldigande massa av picklade grönsaker som mest smakar prestationsångest. Timbuk, lugna ner dig!Magnus: Jag ska verkligen inte ta på mig någon stor hatt och kalla mig någon falafelexpert, men det känns som att de försökt lite väl mycket. Den var liksom inget speciellt och det försöker man täcka över med ett “coolt” varumärke och snyggt kakel. Det går inte att strö socker på det här viset.
-
Var det en Malmöfalafel?
Filip: Har dessvärre aldrig testat en äkta Malmöfalafel, men jag känner inte att jag kom närmare med den här. Vetskapen om att jag hade fått typ tre där nere för samma pris som en på Malmø gör det inte bättre.
Nike: Nej och nej: ingen autentisk Malmöfalafel har någonsin ätits mellan kakelväggar (bortsett från i någons badrum, kanske). Ingen Malmö-bo har någonsin brytt sig om ”närproducerade råvaror” som snabbmatskoncept.
Magnus: Nej, verkligen inte. Jag älskar den renässans som picklade grönsaker fått, men det är inte så jag känner en Malmöfalafel. Och sen när fick man inte lägga till halloumi eller annat gott? Det här är finfalafel för 79 kr.
-
Vilken Timbuktu-låt beskriver den här falafeln bäst?
Filip: Inte stor nog.
Nike: Jag drar!
Magnus: The botten is nådd. Nä, nu skojar jag. Det här är I väntan på vadå.