En hoppfull återkomst i en nedsläckt värld: inför Godspeed You! Black Emperor

Kanadensiska Godspeed You! Black Emperor har definierat cineastisk, instrumental rockmusik sedan mitten av 90-talet och fått ett hängivet kultfölje över hela världen. I morgon, den 3 november, spelar de i Malmö, och besöker Stockholm de nästkommande två dagarna efter att snabbt ha sålt slut sin första konsert. Det är deras första klubbspelningar i Sverige på över ett decennium.

Godspeed You! Black Emperors ursprungliga plan var aldrig att släppa skivor utanför sina innersta kretsar. När Efrim Menuck, Mike Moya och Mauro Pezzente lade grunden till en av världens numera mäktigaste rockorkestrar släppte de i december 1994 kassetten All Lights Fucked on the Hairy Amp Drooling. Den trycktes upp i 33 kopior och ingen av dem finns i dagsläget lokaliserad, än mindre tillgänglig att lyssna på. För två år sedan lade ett fan upp bilder av sitt påstådda exemplar tillsammans med ljudfiler från A-sidan, men alltsammans försvann kort därefter och anses i dag ha varit en bluff.

Under begynnelsen av Godspeed var det deras enda utgivning. Trion hade fullt upp med att samla på sig medlemmar och organisera ett gigantiskt kaos – alla som kunde spela ett instrument och verkade ha schyssta värderingar fick vara med. Bandet svällde och bantades om vartannat, och på grund av att de aldrig riktigt visste vilka som skulle finnas på scen under nästa konsert repade de endast en vecka i förväg inför varje spelning. Eftersom de nya bekantskaperna inte kunde de gamla låtarna, och eftersom Godspeed inledningsvis sällan spelade in sina stycken, var musiken annorlunda varje gång. Och hade de en ljudupptagning av någonting behövde det inte betyda att den blev en konstant i deras setlist; i en av de första kända intervjuerna med bandet berättar medlemmen David Bryant om hur han kan sätta sig och lyssna på någon av deras kassetter, komma underfund med att det är mycket bättre än han först tyckte, och sedan inse att han har glömt av hur man spelar det.

Ny låt nr. 1:

1998, när debutalbumet F♯ A♯ ∞ till slut ändå landat och materialet från det efterföljande genombrottet Lift Your Skinny Fists Like Antennas to Heaven började formas, gav de en reaktion på sin dåvarande position som säger ganska mycket om vilken syn de har på musik. Vissa låtar hade omstrukturerats och förändrats under 14 månaders tid, nu var de färdiga, plötsligt evigt oföränderliga. De flesta band hade varit lättade men Godspeed såg det som ett misslyckande. ”Det var aldrig meningen att det här skulle bli ett av de där projekten, en av de där fällorna, där du börjar spela hela tiden, där du slutar lyssna på vad de andra personerna spelar” beskrev Bryant perioden. ”Du fokuserar mer och mer på vad du själv spelar, vilka dina avgränsade, definierade delar är och du spelar de delarna men du lyssnar inte längre.”

Det slutade med att de tog en paus på några månader, för att rensa skallarna och komma tillbaka med nya perspektiv. Att samlas i ett rum och tillsammans spela musik, instrumental men kraftigt politiserad genom symboler, uttalanden, visuella komplement och i synnerhet samples, har varit deras enkla grund sedan starten. I ett samhälle där Godspeed genom stundtals anarkistiska resonemang uttryckt sin avsmak mot politiker som inte lyssnar på folket, skulle deras egna kommunikativa, musikaliska förlopp fungera som en personlig räddning. Det låter lika mycket som en självhjälpskurs som estetisk verksamhet. Framför allt: det är svårt att spela in den visionen utan att kompromissa.

Så nej, Godspeed You! Black Emperors ursprungliga plan var väl aldrig att släppa skivor, men när de ändå hamnat i ett kreativt ekorrhjul som faktiskt resulterar i kraftfulla, ödesmättade inspelningar följer de fortfarande den process de påbörjade för över tjugo år sedan i Montreal, den hemstad de alltid haft en subversiv hat- och kärleksrelation till. Sedan de 2012 plockade upp instrumenten igen efter tio års tystnad har två album realiserats. Avbildningen av dem båda har kunnat följas från första parkett – Allelujah! Don’t Bend! Ascend!, deras fjärde, bestod av två låtar vars detaljer de improviserat live kring redan innan den långa pausen, och årets Asunder, Sweet and Other Distress samtliga 40 minuter spelades under ett par års tid innan själva plattan utannonserades.

Ny låt nr. 2:

Nu är Godspeed fas 2 snart ikapp Godspeed fas 1 i utgivningstempo. Under årets turnéer har ytterligare två låtar, också långa nog för ett eget album, debuterats och utvecklats i livesammanhang. På bandets låtlista har man kunnat läsa Nouveau morceau och Deuxième morceau inédit, vilket helt enkelt betyder ’ny låt’ respektive ’andra outgivna spår’. Liksom sina två föregångare från de senaste tre åren visar styckena upp ett annorlunda band som gjort en tvärgir av vägen de tidigare långsamt rullat fram över. I stället för cineastiska stämningar – grå men mänsklig monotoni. Godspeed You! Black Emperor har låtit karga, ödesmättade och nästan fula i sin ljudbild under hela bandets livslängd, men där deras introducerande alster gnydde och gnällde mot skyn, som uppgivna rop, som vackra vrål om undergången, är de nya verken de pumpar ur sig kraftsamlingar.

”Things are not OK”, slog de fast i den enda intervjun de gjort sedan sin återförening. ”Every day it gets a little harder to pretend that everything’s OK”. Samtidigt har Efrim, Mike och de andra alltid älskat musiken, människorna och deras egna oljud. När de slår på sina trummor under de första sekunderna av sitt senaste album och direkt låter rytmen slukas av vredgade gitarrer, låter de inte nödvändigtvis bättre än någonsin, men definitivt mer motiverade. På något sätt har den känslan ständigt gått före, åtminstone för mig, huruvida Godspeeds nya riktning är att föredra eller inte ur en njutningsbar synvinkel; att man ser människorna bakom musiken, att man ser avbildningen av deras engagemang, och att man förstår, eller i alla fall får en hint om vad de vill uppnå. Om bara några dagar står de på scen i Sverige under tre kvällar, med ordet hopp fladdrandes på storbildsskärmen bakom dem. Att vara en symbol för det ordet, den ambitionen bär de upp lika elegant nu som då. Tomma ansikten som tittar ut över relingen på en båt som sjunker, men någon skymtar land.