En kärlekshistoria signerad Hercules & Love Affair

Blue Songs, Hercules & Love Affair
Betyg: 7/10
Bästa låt: It’s alright

Andy Butlers kärlekskollektiv Hercules & Love Affair släpper efter 3 års dvala nytt. Denna gång med Bloc Partys Kele Okereke som dragplåster och frontfigur.

Med albumet Blue Songs fortsätter Andy sin musikaliska utveckling från debuten. Dans och rytmik står fortfarande i centrum men på Blue Songs har disco byts mot house och 70-tal mot 80-tal. Förändringen cementeras tydligast i förstasingeln My House som präglas av en nästan skamlös 80-tals flört och klassisk house.

Hercules & Love Affair är ett band på många sätt präglat av kontraster och motsatser. Namnet antyder på samma gång styrka och sårbarhet, maskulinitet och femininitet. I Blue Songs ger Antony sig ut på en svår balansgång mellan uppgivenhet och hoppfullhet, mellan sorg och eufori. Vägen är komplicerat och lösningen svår. Bitvis blir skivan också konturlös, svängig och spretig – men till trots, oftast underhållande.

Det är alltså svårt att sätta en specifik stämpel på albumet och på Hercules & Love Affairs musikaliska utveckling. I vissa avseenden och på vissa spår är albumet mjukare och lenare än dess föregångare. Men plötsligt imploderar skivan i rå, hård och skoningslös house. Kontrasterna mellan inledande, stråk- och följtförsedda Painted Eyes och euforiska Falling visar på albumets något oklara karaktär.

En viss skillnad från debuten går att se i lyrikens numera helt centrala plats. I såväl It’s alright som Step up är det texterna framför rytmen som ger låtarna dess karaktär. Övergripande är texterna på Blue Songs komplexa, titlarna intressanta och helheten fängslande. Jag tror just kombinationen av meningsfull lyrik, sprakande rytmik och sammanställningens medryckande intensitet gör Hercules & Love Affair till just de intressanta och speciella band de faktiskt är. De går utanför den traditionella synen på dans och resultatet blir exotiskt och engagerande. Hercules & Love Affair är bandet du kan dansa till på klubb, vakna med på morgonen eller lyssna till på jobbet.

Bandet står sig fria från klassiska ramar och fack. Hercules musikaliska tillhörighet är således inte helt lätt att definiera. Hårda på ytan, mjuka på insidan. Det är synth, house och disco men samtidigt indie, pop och electro. Blue Songs är smalare än sin föregångare och frågan är om albumet kommer nå utanför entusiasternas hem. Det är inte i första hand albumet som fastnar på direkten, men den tålamodige belönas.