En snabbis med Ariel Pink

Ariel Pink är en man som förbluffar lika mycket som han underhåller. På senare tid har han varit omgiven av en del kontrovers, där bland annat Grimes gick ut och kallade honom för misogyn. Men man vet liksom aldrig om han menar allvar när han säger att han blivit tillfrågad att jobba med Madonna eller när han säger att han blev överfallen av en feminist. När jag väl fick en chans att skicka iväg några frågor till honom valde jag att fokusera på musiken och överlät psykoanalyserna till John Maus. Han var något fåordig, men det var precis enligt förväntan.

Ariel Pink släppte sitt senaste album Pom Pom förra året, som vi placerade på plats 22 på vår albumlista.

Varför bestämde du dig för att göra Pom Pom till ett dubbelalbum?
Jag älskar dubbelalbum. Mer musik skadar aldrig, i alla fall enligt mig. Mer att välja på, och utvikbara omslag är otroliga.

Pom Pom är antagligen ditt mest spretiga album hittills, vad har inspirerat och influerat skivan?
Den är sin egen influens. Den influeras av influenserna från vad som händer i en persons liv vid den här tidpunkten i spelet. Många spel iscensattes vid inspelandet av den här skivan.

Ditt nya album är ditt första album utan Haunted Graffiti-suffixet. Varför kom den här förändringen nu och känner du att det är en slags nystart?
Ja, du svarade på din egna fråga.

Ditt förra album Mature Themes, och specifikt titelspåret, visade på en förändring av dina texter. Genom åren har dina texter både varit roliga och seriösa, ofta samtidigt. Pom Pom har också båda delarna, det är till exempel en tydlig kontrast mellan låtar som Jell-o och Picture Me Gone. Allt eftersom du blir äldre, känner du att du på något sätt är tvingad till att skriva om vad som anses vara ”mer seriöst”?
Nej, inte alls. Om något så är jag tvingad att skriva mindre seriösa texter för att reflektera en generell känsla av att komma över svårigheter i livet. Mina texter har alltid varit för seriösa, överdramatiska och neurotiska. Det är något jag måste kämpa mot hela tiden.

På tal om Picture Me Gone, kan du förklara texten?
Jag tänker att det är en far och make som är mitt i en 40-årskris som skålar för ingen, en slags Dostojevskijsk protagonist vars berusade och patetiska anklagelser till de spöken som sitter runt middagsbordet är ett tecken på avsky mot alla arvtagare världen över.

Till stor förvåning var låten Nude Beach A Go-Go också inkluderat på Azealia Banks debutalbum. Hur blev detta samarbete av?
För långt och komplicerat för att förklara, men vi älskar Azealia och är hedrade över att ha varit med på hennes debutalbum!