En vulkan som väntar på att explodera

Bortom natursköna vyer, Björks fantastiska konstellationer och Sigur Ros-landskap, finns det vulkaner som bara väntar på att explodera. Den 13:e oktober är det beräknat att utbrottet kommer ske. Det kommer pågå i dagarna fyra, och hela Island kommer koka. Vindarna kommer blåsa starkare än någonsin, och vågarna kommer slå emot klipporna. Natursköna Island kommer lysa upp, inte av månsken eller solens starka strålar.  Iceland Airwaves är svaret. Den årliga festivalen, som får hela Reykjavik att dansa till hypade artister. Sedan starten 1999 har inhemska postrockarna Sigur Ros stått på en av scenerna, precis som Vampire Weekend, Florence + the Machine, Kaiser Chiefs, Trentemöller och The Shins gjort. Imponerande.

När Björks framgång var ett faktum, växte Island som musiknation till nya höjder. Man svävade ovan molnen, och hade vind i seglen. Det har man fortfarande, för varje år stöter man på nya vågor med experimentell musik från Island. Det är något speciellt med den där krautrock-framtoningen och de där landskapsbildande melodierna. Möjligtvis är det den natursköna ön som inspirerat landets musiker, för något har de gemensamt, och det är den där avslappnade, men samtidigt så spännande känslan. De inledande stråkarna i Joga ger mig gåshud och Saeglópur känns som balsam för själen. Hyperballad är troligen Islands allra bästa bidrag till musikhistorien.

we live on a mountain, right at the top
there’s a beautiful view, from the top of the mountain
every morning i walk towards the edge, and throw little things off like:
car-parts, bottles and cutlery
or whatever i find lying around

Island har dock fler bidrag till musiken än världsstjärnan Björk och postrockarna i Sigur Ros, även om det är de som lyser allra starkast. I de heta källorna finns en uppsjö spännande akter som Múm, Seabear, Olafur Arnalds. Det något experimentella är här för att stanna och där är Island världsledande.

Det råder inga tvivel om att årets festival kommer bli något alldeles extra. De svenska bidragen är: Robyn, Slagsmålsklubben, Junip, JJ och The Amplifetes. Förutom alla isländska guldkorn som Olafur Arnalds, Seabear och Bloodgroup, hittar vi Brooklyns Hercules & Love affair, brittiska Bombay Bicycle Club, Joy Formidable de psykadeliska danskarna Oh No Ono, så väl som The Antlers och hardcorebandet Rolo Tomassi.

Det är svårt att inte imponeras. Det är inga storheterna, men tillsammans bygger de små pusselbitarna en helhet som så många saknar. Bilden är glasklar, då bitarna går ihop som om det vore en konstellation utav Björk. Iceland Airwaves är festivalhöstens guldkorn.

Text: Magnus Olsson