Eric Saade – en omåttligt popular manboy

Eric Saade, Storsjöyran

Betyg: 5/10

”I will be popular” är inte bara en tramsig textrad av Fredrik Kempe, det är även en självuppfyllande profetia. Efter förra årets schlagerhit Manboy och årets lyckade Eurovisionmedverkan, med ovan citerade Popular, har Eric Saade blivit oerhört populär. Det vittnar decibelnivån i Östersunds centrum om.

Stortorget är fyllt av kids i alla åldrar mellan tio och sjutton. I många fall har de sällskap av sina föräldrar, och det känns som att Saade inte riktigt inser hur få av hans fans som är myndiga när han innan en dansant låt säger ”nu gör vi det här stället till en klubb igen”. Eric och dansarna gör så gott de kan, men dansarna hamnar lite för ofta i otakt och det hela ger snarast ett intryck av påkostat aerobicspass. Förmodligen inte effekten som eftersträvas. Men Eric träffar tonerna rätt nästan hela tiden, det måste man ge honom. Han är inte bara ett pretty face.

När allas vår skånska toyboy sjunger den smetiga Break of dawn tar han på sig luvan på sin tröja. Bieberkomplex much? Snedluggen och handsken sitter också på plats. Mitt i låten avbryter han och säger ”under den här låten brukade jag alltid ta upp en tjej på scen, jag fick träffa många nya tjejer på det sättet, och en sån tradition är det ju synd att bryta”. Sedan väljer han ut en tjej som får sjunga med i två rader, gråtande av lycka. Fint, kan tyckas, men det som sker härnäst är lite tveksamt. Saade säger ”här, du ska få en present. Det är en t-shirt med mig på. Den kan du ju ha nån gång, kanske” och så nämner han sitt nysläppta album Vol. 1 för andra gången under spelningen. Man kan verkligen ifrågasätta hur sympatiskt det är att använda sina fans som reklampelare. Men den där tjejen var säkert världens lyckligaste.

Vi ska heller inte glömma rapparen som ska tuffa till spektaklet, J-Son, som hänger runt på scenen med armarna över huvudet och hojtar ”SWAG SWAG SWAG!” Att ta in en rappare för att vara häftig, är inte det väldigt… gjort? Nästan lika gjort som koreograferad dans i matchande kläder. Det senare känns väldigt pojkband, vilket jag i smyg tycker känns småmysigt. Den som ändå var tio år och kunde njuta förbehållslöst av sådant här! De riktiga fansen har the time of their life, medan jag, en bajsnödig indieidiot, står och försöker se ironisk ut. Vem har roligast?

Saade avslutar konserten med en insmickrande men sann replik. ”Utan er så är jag ingenting. Utan publik kan man inte vara artist, man säljer inga skivor, man får inte ens göra skivor. Så tack som fan för att ni kom.” Det här har han så klart jävligt rätt i. Något som vissa indieartister (host, Morrissey, host) skulle må bra av att komma ihåg ibland.

Foto: Christian Ploog