Flamingo
Erykah Badu
Way Out West, 10/8 – 2019
Publicerad: 11 augusti 2019 av
Malcolm Jeppsson
Det är inte ofta man får äran att uppleva en röst i klass med Erykah Badus live. Även om hon är lite lagom nonchalant 30 minuter försenad så lyckas neosoulens drottning förtrolla en kall och blöt publik på ett Way Out West där skyfallen regnar ikapp med varandra. Det ligger något magiskt över hennes blotta närvaro.
Alltså, magiskt på riktigt. Flera gånger upphör regnet när Badu börjar sjunga, bara för att återupptas så fort hon tystnar. Det är nästan lite läskigt. Trots det får hennes otroliga kommunikationsförmåga henne att kännas trygg och varm, som en god vän (som ändå vill att du kommer ihåg att hon är mycket coolare än dig). Enligt henne är vi alla i publiken till och med hennes familj. Det känns bra.
-
Att hennes röst är i en klass för sig är ett faktum som är nästintill omöjligt att argumentera emot, men Badu tar verkligen inte heller skada av de otroliga instrumentalister som omger henne. Det flyter ut och tajtas ihop, stiger och faller, exploderar och falnar, allt med precis lydnad under minsta ord eller vinkning från en konstant aktiv Badu i mitten av scenen, vars energi egentligen hade behövt en ännu större scen för att rymmas ordentligt.
Den intensiva känslan begränsas stundtals av en murrig och utsmetad bas. Utöver det är ljudet felfritt, och det visuella är mäktigt och invecklat, som en egen show i sig själv. Animationer och filmsnuttar, ofta innehållandes Erykah själv, blandas med livefilmat material fyllt av kontrastrika färgeffekter och lasrar. Det hade inte gått att önska sig mer på den fronten.
Låtvalet är varierat med de drivande numren i fokus, och publiken blir knappt stillastående en enda gång gång under konserten. Det hörs att mycket av musiken har några år på nacken, men risken för att det potentiellt tråkiga med det ska ta över elimineras av en fräsch bearbetning från bandets sida. Konserten är, precis som den borde vara, absolut bäst mot slutet, och under Appletree verkar det helt och hållet slå publiken vad det är för människa vi har äran att bevittna.
Erykah Badu är per definition en legend, som varit med och format en av världens mest intressanta genrer. Hon har legat som grund och inspiration för en stor mängd andra fantastiska musiker (med allra största sannolikhet till exempel Solange, som stod på samma scen som Badu bara en dryg timme senare) och har med neosoulen även lyckats med att skapa en plats inom soulen och hiphopen där kvinnor kan ta och få minst lika mycket utrymme som männen. Den här kvällen gör hon egentligen inte mer än att påminna oss om det, men det räcker gott och väl för att leverera en av denna Way Out West-upplagans bästa spelningar.
-
