De har har själva sagt att Infruset är ett album att sjunka in i. Efter bara några låtar är jag fastklistrad i ett Mando Diao jag bara kunde fantisera om tidigare.
De kom i kontakt med Gustaf Fröding, blev trollbundna och bestämde sig för att tolka och sätta toner till författarens och poetens texter. Resultatet blev Infruset, bandets första album på svenska. Själv har jag länge haft en tanke om att få höra Björn Dixgårds och Gustaf Noréns stämmor på svenska, språket vi allt för ofta väljer bort för engelskan. Första singeln Strövtåg i hembygden och b-sidan En sångarsaga övertygar och mitt tidigare ganska svala intresse för Mando Diao når hastigt hetare temperaturer i höstkylan. Det är pretentiöst på ett charmigt sätt och samtidigt välproducerat av Björn Olsson, Håkan Hellströms vapendragare. Det är mörkt, det berör och Mando Diao sätter med trovärdighet och respekt fingret på Frödings vemodiga texter. Att Thorsten Flinck gästar kan man tycka vad man vill om men framförallt får bandet draghjälp av Linnéa Dixgård som särskilt vackert gör en duett tillsammans med Gustaf Norén i spåret I ungdomen.
Senast Mando Diao kom med ett nytt album var 2009 – Give Me Fire och jag är glad för att man inte fortsätter på samma spår. Misstolka mig inte, jag beundrar också det rockiga och svettiga livebandet Mando Diao, men 4 år har gått och det har verkligen känts som om vi behövde bli matade med något helt nytt. Något som går utanför de ramar som kan förväntas.
Samtidigt går det inte att blunda för att Fröding, den manliga konstnärsmyten personifierad, är ett ganska enkelt val och när man sen väljer att ha med Thorsten Flinck på ett hörn är man ute på hal is. Det är en svår balansgång men för mig håller de sig ovanför ytan.
Söker man de tidigare riviga Borlängeslynglarna får man nöja sig med att lyssna på något av de tidigare albumen för det här är raka motsatsen. Kanske passar det inte alla, men för mig som längtat efter ett nytt Mando Diao, dessutom på svenska, är Infruset mer än välkommet.