Ett stycke Brooklyn-poesi får aldrig missas, inte som denna
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

The Pains of Being pure at Heart

Peace & Love 

Betyg: 7/10

Det bådar inte gott när tillsynes hälften av Peace & Loves besökare går åt motsatt håll, bort från den lummiga scenen där Pains of Being Pure at heart ska spela. Mycket riktigt är det en gles skara människor som samlats. Det är också därför det är så skönt att bli överraskad och ställa om sina förutfattade meningar. Pains of Being Pure at Heart lyckas genomföra en otroligt kompetent spelning, något som ändå får ses som en prestation. Det beror främst på två faktorer. Dels så är man inte beroende av publiken. Korta pliktskyldiga tack bakom blyga leenden hos Kip Berman och Peggy Wang; ett gängligt riff från livegitarristen man vanligtvis ser i The Drums, Connor Hanwick – detta är den enda bekräftelsen vi får men också den enda vi behöver. Bandet har skapat en egen värld som de tar med sig hit. Avskärmningen gör helt enkelt att bandet kan koncentrera sig på musiken.

Den andra faktorn till att detta trots allt blir en sådan solstänkt spelning som man innerst inne hoppades på är att man undviker att klä poppen i en introvert skostirrande kostym. Istället gör man gitarrerna renare, Bermans sköra stämma har lite mer kraft och helheten mer lysande klar och distinkt. Det passar ypperligt in i den avslagna småstaden. Man har anpassat materialet, både från debuten och  Belong, för att klara sig som lyckad spelning. Dock utan vidare excesser. Som om man gått efter manual till hur man hanterar en publik man kan räkna på handen. Jag påminns ännu ene gång att publiken bidrar till stämningen och här drar det ner betyget.

Om bara fler hade vallfärdat. Ett stycke Brooklyn-poesi får aldrig missas, inte som denna. Framförallt hade den blivit bättre.

Foto: Magnus Olsson