Live

Ett värdigt avslut för TSOOL
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Publicerad: 16 juni 2012 av Jesper Lindvall

The Soundtrack Of Our Lives

Hultsfredsfestivalen

Betyg: 9/10

En era av ett band utan dess like håller på att ta slut. The Soundtrack Of Our Lives gör just nu sin sista turné innan de tar en paus på obestämd framtid. Det är sorgligt. Ännu sorgligare blev det när de gjorde sin spelning på Blue Stage på Hultsfredsfestivalen. Då insåg jag hur fruktansvärt tomt det kommer bli när de försvinner under jorden. Jag blev nämligen frälst ända in i själen.

Jag börjar med Ebbot Lundgren. Jag har aldrig någonsin sett en man som kan vara så otroligt konstig utan att tappa publikens förtroende eller respekt. Inte vem som helst skulle kunna nynna disneylåtar, rapa och dansa salsa på scen utan att bli skrattad åt. Människor skrattade med honom. Han var som en vulgär profet. Konserten började med att han, ensam med en akustisk gitarr, vandrade upp på scen för att börja spela introt till Throw It To The Universe. Allt eftersom slöt resten av bandet samman. Ett band som, musikaliskt sett, skulle kunna jämföras med Augustifamiljen. Fast TSOOL kan vara snäppet vassare. Se bara på Martin Hederos som spelar synth, han spelar på två stycken samtidigt exakt som Ray Manzarek från The Doors gjorde. Hela bandet var fyllt med energi. Under Instant Repeater ’99 välkomnade de allsången med öppna famnar. Second Life Replay började starkt men övergick till något euforiskt som jag aldrig ville att det skulle ta slut. Sister Surround var, om det är möjligt, ännu bättre live än den är på skiva. Konserten avslutas med Mantra Slide, där Ebbot hoppade ner från scenen och gick ut i publiken så att människor kunde ta på honom, känna honom. Det slutade med att Ebbot tog upp en dunk med vatten och hällde över sig själv.

Som sagt. En era av fantastisk musik håller på att ta slut. Detta var ett avslut värdigt The Soundtrack Of Our Lives. Nu kan vi endast hoppas på att bandet hoppar på återföreningstrenden om några år.

Foto: Filip Mijatovic