Every Time I Die intog Malmö
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Every Time I Die + Set Your Goals

Far I Hatten, Malmö

Betyg: 8/10

Att hardcore 2012 lever och frodas i den grad att man skulle kunna tro att det är 90-tal igen kan vi nog alla vara överens om nu. För när bokningsbolag sviker och spelningar ställs in finns där en publik som på bara några dagar tillsammans med banden levererar en spelning, gratis, av fansen för fansen. Turnépaketet bestående av Every Time I Die, Set Your Goals, Cancer Bats och Make Do And Mend skulle i söndags ha spelat I Stockholm men tvingades ställa in. Banden valde istället för att stanna en extra dag i Christiania att gå ut på internet och berätta som det var och be om ett smutsigt husgig i Malmö.

Det är strålande väder när eftermiddagen börjar gå över i afton i Crime City. Cancer Bats valde att inte vara med på spektaklet och när jag kommer fram till Far i Hatten håller precis Set Your Goals på att göra sig redo. Stämningen kan närmas liknas vid en karneval. Solen skiner, människorna omkring mig skiner. Inte en sur min så långt ögat kan nå och den kollektiva känslan av att alla spelar sin roll i arrangemanget är påtaglig. Serveringen är fullsatt och jag hinner precis införskaffa förnödigheter till min torra strupe innan Set Your Goals går på. När de väl drar igång väller folk in till den lilla scenen som mest känns som en lada på landsbygden. Alla ler, det är verkligen helt sjukt, inte ett enda ansikte jag bejakar visar tecken på något annat än sprudlande glädje, bortsett från den ena gitarristen som ser ut som att han precis överlevt en natt på istergade. Sedan är bandet också kända för sin positiva och catchiga pop-punk där det inte finns ett d-moll i luften. Man märker att det är som julafton för bandets fans som skriker med i varenda text och flyger omkring som om det inte fanns någon morgondag. Bandet är med på noterna och när den andra gitarristen på bara några sekunder kopplar av sig gitarren, ger den till ena sångaren som byter micken mot gitarren är det som att allt faller på plats.

Sista bandet upp på scen är Every Time I Die från Buffalo. Det var några år sedan NME utnämnde Dillinger Escape Plan till världens farligaste band. Jag är nog inte ensam om att det kanske är dags att lämna över den titeln. Allt banden behövde för att genomföra spelningen var ett mick-pa. Något som dessvärre gör sig påtagligt under framträdandet. Men publiken viker inte för det. Ena sekunden är det circle-pit omkring sångaren, nästa sekund flyger någon omkring ovanpå publiken trots att det inte existerar någon scen att hoppa ifrån. Festen är ett faktum trots att sångaren verkar ha missat att mors dag inte infaller på samma datum här som där hemma.

Det tidvis bristande ljudet stoppar mig inte från att gå och le hela vägen hem. Att man på bara några dagar lyckas få ihop detta och att det dyker upp så mycket folk som det gör tyder bara på att Refused gjorde helt rätt i återförenas här och nu. 2012 är året då mänskligheten kommer dö ut. Det är även året då hardcore återigen gör sig synligt utanför de små skrymslena där det vanligtvis huserar och visar att man är en kraft att räkna med.