Ewert and The Two Dragons
Hultsfredsfestivalen, 14/6-2013

Världens kanske enda estniska band heter Ewert and The Two Dragons och tillhör den rad av Mumford & Sons– och The Lumineers-band som musiksatirbloggen Hipster Runoff benämnt som ”civil-war-wave”: folkinfluerade popmusiker med en förkärlek för excentriska instrument och kläder hämtade från den amerikanska söderns inbördeskrigstid. Eller som Hipster Runoff beskriver det:

”back when we used to have those slaves
and the blacks treated the whites like they massuhs
when Coca Cola still had that cocaine in it
and the buffalo hadn’t gone home
HEY
HO”

Självklart tänker jag här inte projicera några rasistiska värderingar på Ewert and The Two Dragons. Tvärtom verkar de vara varma, godhjärtade och klämkäcka in absurdum. Exempelvis består de av fyra medlemmar, vilket motsäger bandnamnet som indikerar att de bara är tre. Problematiken har de löst genom att mena att ”en av drakarna är tvehövdad”. På scenen får de sällskap av ett gäng blåsmusikanter iförda hiphopkläder. De är den sortens band som får publiken att skrika av upphetsning när sångaren Ewert Sundja plockar fram xylofonen. Inför liveframträdanden har de anpassat låtarna så att publikens ofrånkomliga handklapp och ooo:anden ska fullborda musiken. Med allt det här sammantaget uppstår känslan av något obehagligt frikyrkligt sektmöte – allt är helt enkelt för hysteriskt käckt för att kännas riktigt bra. Känslan förstärks av att jag verkar vara ensam i publiken om att känna så här.

Som en konsekvens av detta har Ewert and The Two Dragons för all framtid avsagt sig allt som skaver, vilket gör det svårt att känna sig riktigt engagerad. Men genom sitt goda musicerande, sin ambitiösa ljusshow och publikfrieriet under hitlåten Good Man Down befäster de sin plats i civil-war-wavens finrum.