Festivalens bästa spelning
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Var ska jag börja? Det är så många tankar och känslor som simmar runt. Helt tagen av stunden och svettig längs ryggraden. Future Islands packade in oss i Teaterladan och knockade oss alla. Jag är helt övertygad om att alla som var där blev tagna på sängen. Hade någon kunnat förutspå att denna trio skulle göra festivalens överlägset bästa spelning? Enbart Hultsfred som gjorde en fly-in. När gammelmedia klagar på nostalgibokningar och någon enstaka lerpöl vill jag ge dem en rak höger. Hultsfred har en framtid och Future Islands är ett av många framtidsnamn. Här snackar vi fingertoppskänsla.

Glöm Ian Brown och Robert Smith. Frontmannen Samuel T. Herring är inte bara festivalens största stjärna. Han har dessutom festivalens bästa röst och är den enda sanna entertainern. Ett yvigt framträdande, likt ett skådespeleri, där Samuel T. Herring gestaltar huvudpersonen. Allt på liv och död. En evig kamp mot klockan. 60 minuter. Han slår sig för bröstet, flaxar, slår näven i golvet och låter oss se svetten rinna nedför pannan. Det är så äkta, så naket och så ärligt.

Det var här Charles Bradleys genomlysande leende och ödmjukhet fick oss på fall. I år är det Future Islands som tagit över stafettpinnen när vi snackar festivalens bästa spelning. Applåderna avlöser varandra, de är många. Däremellan hörs den mäktiga allsången som nästan får taket att lyfta. Inte ens Herring hade räknat med detta. Han må vara ett musikaliskt geni, men att spelningen skulle lyfta felfritt från start och sedan segla spikrakt uppe bland molnen, fanns inte ens i de bästa av världar.

De lättsmälta synthslingorna bryts av med Destroyer liknande sång. Uppbyggt som pratsång artikuleras orden än tydligare, och innebörden får större fäste. Balance välbehagliga tongångar påminner om 80-tals klassikern Electricity av OMD, och när Tin Man får publiken i extas står jag med hakan nere vid knävecken. Handen på hjärtat, det här är bland det bästa jag sett. Och festivalens överlägset bästa spelning.

Foto: Magnus Olsson