festivalerna hänger i luften

Jag åker nedför Sveavägen, inte gröna vågen, men nästintill ingen trafik. Klockan visar 05.55, du sover och jag är trött. Jag ser affischerna med Missy Elliots namn lite varstans, för det är snart dags för Stockholms Jazz Festival. Imorgon drar det igång, jag ska tyvärr inte dit, ska du? Majoriteten av affischerna som pryder Sveavägen är färgglada affischer tillhörande Stockholms Jazz, men det finns två andra anmärkningsvärda inslag, en rosa och en grönaktig. Det är en uppsjö med rosa affischer, och de gröna finns lite här och där. De rosa skyltar med Empire of the Sun, Deftones, Kent, The Hives, Erykah Badu och Nas & Damian Marley, medans den gröna visar Babyshambles, Kent, In Flames, Regina Spektor och Volbeat. Alltså, Hultsfred och Arvika. Småstäderna pryder huvudstadens gator. Jag blir både glad och längtansfull när jag ser lite festivalaffischer, trots att jag vet vilka band som spelar.

06.07 grabbar jag tag i en Metro på centralstationen, och även där möts jag av festivalfeelings. Way Out West har nämligen en annons i Metro, inte helt otänkbart då Metro är en av deras större samarbetspartners. Det tar inte stopp där, det var bara början. Markus Krunegård sjunger att rocken spelar ingen roll längre, men han har fel. På min perrong, 12b, sitter flertal rockers, med packningar. Det är tält, liggunderlag och sovsäckar, och de är klädda i tajts med det självklara nitbandet som bälte, toppat med en nitbärande skinnjacka. Anledningen stavas Sweden Rock, och det är nu vallfärden för Sveriges rockentusiatser börjar, idag ineds fyrdagars festen. Ska du dit ?

Nu märks det att sommaren är här, då folket rör på sig och då festivalaffischerna pryder gatorna. Gräset är grönt och campingarna väntar på att fyllas med folk, och tält i alla dess färger. Biljetterna verkar gå åt hos både P&L och Arvika. För Borlänges camping återstår det enbart 10 % av biljetterna, och Arvika skriver ”hur länge vågar du vänta med att köpa biljett?” . Jag känner peppen, gör du ?