Foals ger en lektion i popmagi

Foals, Roskilde

Betyg: 9/10

Kommer man från Oxford väljer man antingen Universitetsstudier eller ett försök till att ta platsen på den brittiska poptronen. Foals har inte gjort ett försök, de har lyckats, med nya skivan Total Life Forever slog de in sig som ett givet namn i det brittiska imperiet. Debutskivan Antidotes fick snabbt paralleller med de giftiga gitarriff som vi annars hittar hos Bloc Party. Med sina två skivor har man lyckats skapa kontraster i klass med svart och vitt, öst och väst, rik och fattig – allt drabbas samman i skör popmagi när frontmannen Yannis Philppakis och hans bandmedlemmar intar Roskilde.

Det är en konst att väva samman två skivor vilka pekar åt olika riktningar, men Foals flätar samman spretig gitarrpop med finpolerade poppärlor på ett smultronstrå. Oxfords nya stolthet har brutit sig loss från kokongen, och blommat ut, och visar ålderstecken som mognad och eftertänksamhet utan att kännas blasé. Snarare tvärtom. Glöden finns i lyriken och i tempoväxlingarna snarare än gitarrgungor som Cassius och Hummer. Genom Oxfords gator, längs Miamis sandstränder och bland sandkornen i Sahara har man hittat hem.

Och äntligen sveper den förbi, Spanish Sahara, likt en sommarbris och jag ryser till lite extra när tempot eskalerar för att slutligen explodera. De där youtube-filmerna från Reading förra året behövs inte längre, jag kommer kunna leva länge på detta. Om vi kan sväva uppe bland molnen eller gå på vatten, så är det nu. Det här är mäktigare än allt annat. Skör och skär popeufori signerat Oxford får mig att gå i taket.

Jag tror bestämt att vi svävar bland molnen när vi plockar poppärlor, en efter en. Efter 70 minuter står vi där med händerna fulla, och bara gapar efter mer.

Foto: Magnus Olsson