”Folket slogs för privilegiet.”

Wu Lyf, Stay Out West

Betyg: 10/10

De kastades ut ur kyrkan och in på Trädgår’n. En av årets största hajper träder fram som nattens frälsare när satan själv uppenbarade sig, eller var det dennes avkommor? Kaoset bröt loss långt innan hipstervärldens nya favoriter uppenbarade sig. Folket slogs för privilegiet. Huliganism-stämningen infann sig, och dörrvaktens makt avgjorde om du fick bli frälst eller lämnad åt satan.

Deras genuina ljudbild byggs upp med pampiga trummor, storslagna orglar och oigenkännliga texter. Vi glimtar Manchester-soulen och postrock-vibbar, allt insvept i ett LSD-rus. Med tanke på att Manchester-grabbarna enbart har en skiva i bagaget, kritikerrosade Go Tell Fire To The Mountain, är det än mer imponerade hur de knäcker allt och alla.

Gitarrslingorna i Cave Song är inget annat än mäktiga i mörkret. Trots att vi inte förstår ett ord av lyriken, känns det som att varenda liten stavelse träffar oss. När sedan de högljudda trummorna bryts av med orgelspelet, finner jag inte ord. Vi är redan i himlen, och piskar satan. No Matter what they say, ekar ut i lokalen, och den redan uppjagade stämningen når nya höjder.

Jag har svårt att hitta ord, overkligt bra, och troligtvis den bästa klubbspelningen jag varit på. Någonsin.