Pumped Up Kicks dök upp i blogosfären där den spreds likt en löpeld bland entusiaster som älskar att vara först med det nya, men det dröjde inte länge innan de drogromantiska melodierna blev uppätna av halva USA. Redan där förutspådde x antal miljoner ett nytt MGMT. Brooklyn-bandet hade ju till och med lämnat den elektroniska mark som visat sig vara ett vinnande koncept med Oracular Spectacular. Foster the People var inte sena med att fylla igen detta tomrum. Debuten Torches ekar av euforisk pop och är packad med hits. Inte konstigt att de gjorde som Sverige 1994, grävde guld i USA.
Trions grundare och låtskrivare Mark Foster poängterade långt innan uppföljaren presenterat sig för allmänheten att det skulle komma förändringar. Lite som att varna folk att den ljudbild som etsat sig fast från Torches ej är bevarad. Mycket riktigt är det fallet. Supermodel visar upp helt nya sidor, inte bara för dess lyssnare även för Mark Foster personligen. Ironiskt nog följer de Benjamin Goldwasser och Andrew VanWyngardens hälar ännu en gång. Delar av den lättfotade popen är spårlöst borta och fylls med mer experimentella ljudbilder. På sina håll närmar de sig Tame Impalas psykedeliska sfär. Pseudologia Fantastica är slående lik det australienska bandets ljudbilder, till och med sången påminner om Kevin Parkers sällsynta stämband.
Rymden blir lite av ett tema, för om vi inte försvinner i LSD-fyllda Beatles-skapelser så får vi en kick av deras smittsamma refränger. Best Friend är nästintill identiskt med Torches, inklämd på Supermodel blir den här ett upplyft från den gitarrdominerade ljudbilden som presenterades på den långsamt utzoomade singeln Coming of Age.
Foster the People är inte direkt vad de en gång var, deras största problem är att de inte vet vad de vill vara, å ena sidan möter vi psykdeliska gitarrslingor och långhåriga män i avklippta jeans för att i andra befinna oss på festens centrum. En fusion som ter sig likt schizofreni där vi kastas åt olika håll låt för låt. Som bäst är man där man förenar dessa sidor, varför skivans inledande spår överglänser det mesta.